När New York Times i våras frågade sina läsare om utbrändhet på grund av pandemin, handlade många av svaren om den aldrig sinande strömmen av e-mail. Tidningen kallar det för inbox-stress.
Problemet är inte alls nytt. Frågan har diskuterats i åratal men har aktualiserats under pandemin, när distansarbetet berövat oss möjligheten att bara gå förbi en kollegas skrivbord.
Cal Newport, författaren till boken ”A World Without Email: Reimagining Work in an Age of Communication Overload”, kallar fenomenet för ”inkorgens tyranni” och har varnat för dess konsekvenser i åratal. Den mänskliga hjärnan klarar inte av att hela tiden växla mellan e-mail, Slack och andra uppgifter, menar han.
Newport är 39 år och befinner sig i den övre delen av åldersspannet som tillhör generationen Millennials, personer födda mellan 1981 och 1996. Millennials kallas ofta för digital natives och anses vara den första generationen som haft Internet som en självklarhet. Men det är deras yngre syskon, generation Z, som tycks ha förmågan att stå emot teknikens baksidor, skriver NYT.
Generation Z är personer födda mellan 1997–2012. Det är den hittills största generationen i USA:s historia och även den med störst etnisk mångfald, skriver Insider Intelligence. Andra utmärkande drag för generationen är att den kommunicerar företrädesvis via sms eller sociala medier.
När NYT intervjuar ett par representanter för generation Z avfärdar de e-mail som kommunikationsmedel. Harrison Stevens, 23, menar att e-mail skapar stress för det känns formellt, det måste vara proffsigt och korrekt. Att ringa eller skicka ett enkelt sms är rakare och enklare. Aurora Biggers, 22, framhåller att där också finns en jämlikhetsaspekt i att använda telefon snare än dator som främsta kommunikationskanal.
– Det är omöjligt att förvänta sig att e-mail ska vara den främsta kommunikationskanalen, för så många människor har inte kontorsjobb, säger hon.
