100 år sedan Sverige tog täten i rasbiologiska studier – hur gick det till?

En stor del av Rasbiologiska institutets arbete gick ut på att mäta människor på olika sätt. Bland annat mätte man skallar och käkar.
En stor del av Rasbiologiska institutets arbete gick ut på att mäta människor på olika sätt. Bland annat mätte man skallar och käkar. (JOHAN ENGMAN / TT)

1922 blev Sverige det första landet i världen att bedriva statlig rasbiologisk forskning när man öppnade Rasbiologiska institutet i Uppsala. Vid tiden för institutets grundande fanns en bred politisk uppslutning bakom initiativet men i och med nazismens framväxt i Tyskland, och de rasbiologiska idéer som kom med den, svängde medvinden till motvind för institutet.

När institutet till sist upphörde 1956 hade ungefär 30 000 personer steriliserats mot sin vilja, och institutets fader Herman Lundborg hade bedrivit omfattande, och i efterhand hårt kritiserad, forskning på de svenska samerna. I dag ses arbetet vid institutet som ett mörkt kapitel i Sveriges historia, och så sent som i november 2021 bad Svenska kyrkan om ursäkt till samerna för sin inblandning i de rasbiologiska strömningarna.

Hur gick det egentligen till när Sverige tog täten i den rasbiologiska forskningen, vilka konsekvenser har den fått för de människor som utsatts, och hur förhåller sig svenska politiker till institutet i dag?

Fortsätt läsa – testa gratis i 1 månad

Få tillgång till hela artikeln och allt vårt bästa material i Omni Mer.

  • Läs utan annonser
  • Dela med en vän
  • Avsluta när du vill
Prova gratis
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen