30 år efter freden kokar osämjan på Balkan – med Putin som regissör

1992 bröt ett inbördeskrig ut i Bosnien och Hercegovina i samband med att landet utropade självständighet från Jugoslavien. Förenklat bestod stridigheterna i drabbningar mellan landets tre största etniska grupper: bosniakerna, bosnienserberna och kroaterna.

Konflikten blev blodig och kulminerade i folkmordet i Srebrenica där runt 8 000 pojkar och män dödades av bosnienserbiska styrkor. En månad senare, i augusti 1995, inträffade den andra Markalemassakern då bosnienserbiska styrkor attackerade civila i Sarajevo.

Som ett direkt svar på massakerna i augusti gav sig Nato in i konflikten och utförde en bombkampanj mot bosnienserbiska militärmål. Därmed var kriget slut.

Ledarna för Kroatien, Serbien och Bosnien tvingades till förhandlingsbordet i Dayton, i USA för att representera sina minoriteter i landet.

Parterna kom överens om att Bosnien och Hercegovina delas upp i två delrepubliker: federationen Bosnien och Hercegovina med bosniakerna som majoritetsbefolkning och Republika Srpska där bosnienserberna utgör den största andelen. Kroaterna fick inget eget territorium, men har en politisk representation och inflytande i Bosnien och Hercegovina.

Styrningen av landet är komplicerad, väldigt komplicerad.

– Tro mig, många av människorna här kan inte ens förklara hur det fungerar, säger advokaten Emina Herdic, i den franska dokumentären ”Bosnien och Hercegovina: en bräcklig fred”.

Presidentskapet roterar mellan representanter från de tre folkgrupperna. Men deras makt begränsas av FN:s höge representant för hela republiken Bosnien och Hercegovina, för tillfället tysken Christian Schmidt.

Hans uppgift är att se över implementeringen av Daytonavtalet för vilket han har fått långtgående befogenheter. Schmidt kan lägga fram lagar, avsätta presidenterna i de båda delrepublikerna och till och med upphäva beslut som den konstitutionella domstolen har tagit.

Tillståndet skulle egentligen vara tillfälligt men har nu pågått i 30 år.

Ryssland var en av länderna i den så kallade kontaktgruppen tillsammans med USA, Storbritannien, Frankrike och Tyskland – och därmed en initiativtagare till Daytonavtalet.

Visst försvarade Boris Jeltsin serbiska intressen under processen på grund av den kulturella och religiösa närheten. Men när överenskommelsen var signerad sa han till det ryska folket att Daytonavtalet ”skapar förutsättningar för en rättvis fred”.

Putin har inte uttalat sig för att skrota Daytonavtalet. Inte heller har Ryssland propagerat för ett självständigt Republika Srbska.

Men det är utåt, vad som sägs mellan Kremls väggar vet vi inte.

För å andra sidan har Ryssland bestämt backat Milorad Dodik, den tidigare presidenten för Republika Srpska, som vill bryta loss den bosnienserbiska delen från republiken Bosnien och Hercegovina.

Det kan förklaras med de traditionella banden mellan ryssar och de ortodoxa på Balkan som sträcker sig tillbaka till 1800-talet.

Med det vore saken klar, om det inte var för att Kreml gör en hel del andra saker. Försvarsanalytikern Dan White skriver i Small Wars Journal att Ryssland konsekvent har underblåst ett pan-slaviskt narrativ, alltså idén om en östordox, slavisk hegemoni – med Ryssland som ledare.

Konkret har Kreml finansierat proryska nätverk och organisationer som i sin tur backar Dodik. Bland dem finns även våldsbejakande grupper som exempelvis Nattvargarna, en rysk-nationalistisk mc-klubb och den paramilitära organisationen Serbisk ära.

Dan White talar om ett slags proxykrig i hybridformat. Allt som destabiliserar Europa gynnar Kreml.

Genom att så tankar om att väst förtrycker bosnienserberna med hjälp av Daytonavtalet vinner Ryssland legitimitet.

Dessutom vill Putin för allt i världen förhindra att länderna på Balkan närmar sig Europa, eller i värsta fall för Kreml – går med i EU. Både republiken Bosnien Hercegovina och Serbien är kandidatländer för EU-medlemskap.

Den ryska presidentens olika strategier har haft framgång. En opinionsundersökning av det internationella republikanska institutet har 94 procent av Bosnienserberna en positiv uppfattning om Ryssland. Samtidigt skördar Dodik stora framgångar med sin separatistiska retorik.

Närmare än på länge.

I juni 2023 signerade Dodik en lag som de facto underkände republiken Bosnien och Hercegovinas nuvarande statsskick och skulle givit Republika Srpska självständighet. Något som inte tillåts i Daytonavtalet.

FN:s höge representant i landet, Christian Schmidt, ogiltigförklarade lagarna och Dodik åtalades av en statlig domstol. Dodik reagerade med att hota att gripa Schmidt och elda på protester längs Republika Srpskas gräns.

Under sommaren kom den slutgiltiga domen: Dodik dömdes till ett års fängelse och sex års avstängning från politiskt ämbete.

Den 23 november hålls därför ett nytt presidentval. De tippade vinnarna är Branko Blanusa och Sinisa Karan. Den sistnämnda tros bli en marionett för Dodik som kommer att fortsätta dra strängarna. Och bakom Dodik finns Vladimir Putin.