Fackbasar: Ge alla rätt att larma om flyktingsituationen

Meddelarfrihet (1949:105) är en svensk juridisk term som innebär rätt att för offentliggörande lämna upplysningar i vilket ämne som helst till bland annat media och författare. Meddelarfriheten regleras i 1 kap. 1 § 3 st tryckfrihetsförordningen (TF). En meddelare har rätt att vara anonym enligt 3 kap TF. Meddelarfriheten gäller även offentliga tjänstemän. Friheten innebär frihet från straffansvar om uppgiftslämnandet strider mot sekretessbestämmelser, om man ej genom utlämnandet gör sig skyldig till högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande, när gärningen är uppsåtlig, eller uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i 7 kap 3 § TF. Myndighet får, med vissa undantag, inte efterforska vem som lämnat ett meddelande. Ett undantag från lagen om meddelarfrihet finns. Meddelarfrihet gäller inte för en präst, vad avser sådant som framkommit vid bikt eller enskild själavård. Genom sin, inte i lag numera utan i Kyrkoordningen, absoluta tystnadsplikt är en präst förbjuden att för någon röja sådant som denne där fått kännedom om.