Hem

”Wilders nya regering kommer behöva bråka med andra EU-länder”

Geert Wilders. Amsterdam-journalisten Charlotte Boström. TT/Privat

Den europeiska högerpopulismens förgrundsgestalt Geert Wilders bildar för första gången regering. När det snart är dags för EU-val i Nederländerna är det invandring, upplevd överbefolkning och övergödning som diskuteras flitigast bland väljare och politiska djur. Samtidigt har Amsterdams borgmästare Femke Halsema seglat upp som framtida premiärministermaterial.

Journalisten Charlotte Boström guidar från Amsterdam.

Grafik: David Nyman

Slavhandel och förintelse: Amsterdam tvättar historiens byk

Att Nederländerna är EU:s mest tätbefolkade land är ingen nyhet, inte heller att landet har såväl globalisering som slavhandel på sitt historiska samvete. När jag slår upp morgontidningen eller cyklar genom Amsterdam är det påtagligt att de historiska omständigheterna sätter agendan för dagspolitiken.

Amsterdams kanaler är Unesco-klassade – men en återkommande debatt är hur stor del som bekostades av tillväxten från slavhandeln. Shutterstock

Det gör även arvet från andra världskriget. 70 000 av stadens judar mördades av nazisterna; nästan en tiondel av stadens befolkning. I trottoarerna kan nutidens fotgängare inte undgå att se de så kallade snubbelstenarna. På de decimeterstora fyrkanterna går att utläsa namnen på nazisternas offer och i vilka koncentrationsläger de mördades.

Och kan Amsterdamborna ens vara stolta över det Unesco-klassade kanalbältet? Den infekterade frågan blossar upp varje gång en historiker gör ett nytt försök att beräkna hur viktig slavhandeln har varit för tillväxten. Enligt den mest gångbara skattningen stod slavhandeln på 1700-talet för 5,2 procent av BNP. Att kung och regering förra året sommaren bad om ursäkt för slavhandeln delar den nederländska befolkningen. Många av de som opponerade sig valde att lägga sin röst på de invandringskritiska och anti-globalistiska partier som vann valet förra året.

Ny högerregering trotsar EU-regler för miljö och invandring

Det tog de fyra högerpartierna nästan att halvår att enas om den regeringsförklaring som låg på bordet den 15 maj. Den europeiska högerpopulismens förgrundsgestalt Geert Wilders kammade med sitt enmansparti PVV (Frihetspartiet) hem flest röster vid parlamentsvalet i november. En chockvåg gick genom landet. När Wilders för första gången får bilda regering gör han det med moderata VVD, bondepartiet BBB och NSC, ett nytt parti som framför allt vill stärka demokratin och rättsstaten.

Frihetspartiets Geert Wilders firar framgångarna i höstens val. Phil Nijhuis / AP

Fyrklövern beskrivs som Nederländernas mest högervridna regering någonsin. Enligt dagstidningen de Volkskrant kommer den behöva bråka med andra EU-länder och tänja på internationella överenskommelser för att göra verklighet av sin plan. I den har islamfientliga PVV fått igenom mycket av sin extrema asylpolitik. Inga nya asylansökningar kommer att behandlas, landet ska begära opt-out från EU:s asylpakt och konsekvent välja böter i stället för att ta emot flyktingar, står att läsa i regeringsförklaringen. Också vad gäller EU-regler för miljöfarliga utsläpp och jordbruk kommer regeringen kräva undantag i Bryssel. Framför allt bondepartiet BBB vill att landets jordbrukare ska få använda mer gödsel än EU-reglerna medger.

Den som trodde att Nederländerna i och med detta har fått en ny regering förhastar sig. Nästa steg är att utse ministrar och premiärminister. Trots att Geert Wilders parti vann valet verkar det inte som att han blir premiärminister. I stället tror många att den före detta socialdemokratiske ministern Ronald Plasterk kommer erbjudas jobbet.

48 %

av nederländarna tycker att migrations- och asylfrågorna är viktigast i årets EU-val. Det är en dubbelt så stor andel som i hela EU (24%). Bland svenskar är siffran 31 %, enligt Eurobarometern.

Studenter kräver att universitet bryter med Israel

Gatstenar har flugit och raketer avfyrats mot polis under de senaste veckornas våldsamma studentprotester vid Amsterdams äldsta universitet, UVA. En natt i maj greps runt 125 studenter på campusområdet. De misstänks för våldsamt upplopp och hemfridsbrott för att olovligen ha slagit upp tält, blockerat ingångar och demonstrerat med förtäckta ansikten på universitetsområdet.

Protesterna har spridit sig till flera andra universitetsstäder i landet. Demonstranter kräver att universiteten klipper alla band med lärosäten i Israel på grund av den upptrappade Israel-Palestina-konflikten. Det handlar exempelvis om gemensamma forskningsprojekt och studentutbyten med universitet i Tel Aviv och Jerusalem.

Nederländerna har varit en nära bundsförvant till staten Israel ända sedan den grundades 1948. Det senaste årets konflikt mellan Israel och Hamas i Gaza har komplicerat det ovillkorliga stöd många nederländare tidigare uttryckt för Israel och judars rättigheter.

Stora studentprotester på Universiteit van Amsterdam. Klipp från AP.

Att hålla koll på: Femke Halsema

Den gröna politikern Femke Halsema är Amsterdams borgmästare, ett ämbete där den kanske viktigaste uppgiften är att klä skott för allting som går fel i staden. Halsema har fått sina slängar av sleven sedan hon tillträdde 2018, bland annat för att köra en jeepliknande tjänstebil och i härvan med en startpistol som förvarats i tjänstebostaden (maken var skyldig till innehavet och straffades med samhällstjänst).

På senare tid har Halsema lyckats rida ut politiska och mediala stormar med uppseendeväckande pondus. Vid vårens studentprotester har hon varit den vuxna i rummet när demonstranter, polis och politiska motståndare råkat i luven på varandra.

Amsterdams borgmästare Femke Halsema tillsammans med Frankrikes president Emmanuel Macron som besökte staden förra våren. Peter Dejong / AP

Under Halsema har huvudstaden skrotat sloganen ”I Amsterdam” vilken ansågs för individualistisk och konsumtionsinriktad. Sedan ett par år är det konceptet doughnut-ekonomi som gäller. Det innebär att politiska beslut tas för att göra staden socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar.

Bland politiska journalister talas det om den gröna politikern som premiärministermaterial. Men då måste de politiska vindarna vända en aning; ge det en eller två mandatperioder. I fallet Nederländerna har vi dock lärt oss att de kan gå snabbt. Trots att regeringar i teorin sitter i fyra år är det mer regel än undantag att de faller och nyval utlystes.

Charlotte Boström är frilansande journalist bosatt i Amsterdam. Hon arbetar främst för nederländska tidskrifter och dagstidningar och skriver i första hand om politik, inte minst EU-politik. Boström har även skrivit för svenska medier så som Svenska Dagbladet och gett ut en bok om svensk och europeisk jämställdhetspolitik: ”Waarom Zweedse vrouwen niet gratis werken” (2023).

Vi strävar alltid efter objektivitet och faktagranskar alltid våra artiklar. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen