Gruvjätten satsar miljarder på expansion i Mongoliet

Rio Tinto plc är ett brittiskt gruvföretag. Företaget grundades 1873 och är idag ett av världens största gruvbolag. Det är listat på Australian Securities Exchange, London Stock Exchange och New York Stock Exchange. Företaget bryter bland annat kol, järn, koppar, uran, guld och diamanter. Namnet betyder på spanska mörkröd flod och var namnet på en gruva ägd av spanska staten. Familjen Rothschild förvärvade gruvan 1873 och lyckades göra den lönsam. 2007 försökte BHP Billiton köpa företaget, med budet avslogs. Företaget har blivit kritiserat för sin gruvbrytning på Västpapua, där koppar och guld utvinns i det gigantiska dagbrottet Grasberg.

Mongoliet (mongoliska: Монгол улс) är en stat belägen i det inre av Asien, mellan Ryssland i norr och Kina i söder. Landet är indelat i 21 provinser (ajmag) samt stadsområdet runt huvudstaden Ulan Bator. Mongoliet har också varit känt som ”Yttre Mongoliet” för att skilja det från Inre Mongoliet som är ett autonomt område i Kina. Landet har milsvida öknar och stäpper, ett klimat med stora temperaturskillnader och en glest utspridd befolkning som fortfarande till viss del består av nomadiska boskapsherdar. På 1200-talet enade Djingis khan (1162–1227) de mongoliska folkstammarna och grundade världshistoriens största rike, som sträckte sig från Östeuropa till Stilla havet och i söder ned till den norra delen av den indiska subkontinenten. Det mongoliska riket föll samman 1368, då Mongoliet kom under kinesiskt herravälde. Efter revolutionen och inbördeskriget i Ryssland (1918–1922) fördrevs kineserna från landet, och 1924 utropades Mongoliet till en folkrepublik efter sovjetiskt mönster. 1961 blev landet medlem av Förenta nationerna. I dag, efter drygt 70 års kommunistiskt styre i skuggan av Sovjetunionen, försöker landet etablera en demokratisk regeringsform. Geografiskt sett kan Mongoliet indelas i två huvudregioner. Den nordvästra delen domineras av Mongoliska Altaj (Mongol Altajn Nuruu), Changaj (Changajn Nuruu) och Gobi Altaj (Govi Altajn Nuruu). Här växlar landskapet mellan höga bergskedjor (som reser sig över 4 000 meter över havet) och vidsträckta så kallade intermontana bäckenområden med talrika saltsjöar. Stora grässtäpper används till betesmarker åt väldiga hjordar av nötkreatur och får, och här odlas även vete. I Altajs högländer i nordväst är bergssluttningarna täckta av barrskogar. Den andra huvudregionen omfattar landets södra delar. Den består av vågig halvöken och stäpp, som genomkorsas av sänkor med saltsjöar och saltträsk; i söder omfattar regionen även stora delar av den steniga Gobiöknen. Även om fler invånare numera bor i städer eller tätorter än på landsbygden kan man ännu träffa på många nomader. Kreatursuppfödning (getter, får, jakar, kameler och hästar) är fortfarande stommen i det traditionella näringslivet. Det är också orsaken till att Mongoliet har flest antal kreatur per invånare i världen. Boskapsskötseln står för mer än två tredjedelar av landets totala produktion. Under den socialistiska perioden vidareutvecklades textil- och livsmedelsindustrin, och i samarbete med Sovjetunionen och Comecon/SEV (”Rådet för ömsesidigt ekonomiskt bistånd”) satsade man på exploateringen av mineraltillgångar som koppar, molybden och kol. Mongoliet är dessutom världens största leverantör av flusspat. Numera har man stiftat nya lagar som ska reglera mineralutvinning, turism och ekonomisk planering. Mongoliet är fortfarande beroende av finansiellt bistånd från utlandet, eftersom bortfallet av det tidigare stödet från Sovjetunionen är mycket kännbart. Hittills har man dock inte lyckats hitta några finansiärer för att kunna påbörja utvinningen av de stora olje- och naturgasreserverna.