Hem
Arkivbild. (Julia Demaree Nikhinson / AP)

Analyser: Trump dammar av doktrin från 1800-talet

Donald Trump har blåst nytt liv i 1800-talets Monroedoktrin, med sin syn på USA som det västra halvklotets dominerande kraft. Attacken mot Venezuela och hoten mot Grönland kan förstås inom ramen för ”Donroedoktrinen”, menar flera kolumnister.

Wall Street Journals Greg Ip är en av dem som anar spår av James Monroe i Donald Trumps världsbild. Han ser en president som framför allt annat drivs av handel och tillgång till råvaror.

”Sedan andra världskriget har USA:s strategi varit att hålla Ryssland och Kina i schack, neutralisera skurkstater och bygga allianser”, skriver Ip och fortsätter:

”Donroedoktrinen återvänder till förkrigstidens synsätt, där mindre länder förväntades underordna sig stormakterna”.

Även Financial Times Gideon Rachman problematiserar utvecklingen. Han tolkar Trumps vision som en värld indelad i intressesfärer kring stormakter.

”Tanken att intressesfärer skapar stabilitet kan verka rimlig. Men den bortser från mindre länders intressen – länder som anses för obetydliga för att få avgöra sitt eget öde”, skriver han.

Rachman konstaterar att Ukraina är ett exempel på att de ”mindre länderna” kan slå tillbaka.

Bloombergs John Authers anser att det är en extraordinär händelseutveckling vi bevittnar.

”Och det är nästan raka motsatsen till vad amerikanerna trodde att de röstade för när de valde en uttalad icke-interventionist”, skriver han.

Läs även

bakgrund
 
Monroedoktrinen
Wikipedia (sv)
Monroedoktrinen (engelska: Monroe Doctrine) utfärdades den 2 december 1823 av USA:s president James Monroe. Monroedoktrinen fastslog att europeisk inblandning i Nya världen var oacceptabel, och att USA inte skulle ingripa i konflikter mellan europeiska stater. Doktrinen grundade sig i flera europeiska staters planer på att ingripa i de latinamerikanska självständighetskrigen till förmån för Spanien, dels i Rysslands besittningstagande av Alaska, samtidigt som det fanns en bred folkopinion i USA för att ingripa på Greklands sida i grekiska frihetskriget. Efter överläggningar mellan dåvarande amerikanske utrikesministern John Quincy Adams och George Canning och därefter mellan John Quincy Adams och James Monroe utfärdades doktrinen den 2 december 1823. Monroedoktrinen slog fast att europeisk kolonisation eller försök att blanda sig i politiken i Nya världen var oacceptabel. Däremot skulle alla existerande europeiska kolonier accepteras. USA skulle i gengäld inte ingripa i konflikter mellan europeiska stater rörande europeiska frågor. Doktrinen har dock under senare tid omtolkats för att rättfärdiga USA:s interventioner i syd- och centralamerikanska länder. I ett tillägg av Theodore Roosevelt 1904, i det så kallade Rooseveltkorollariet (The Roosevelt Corollary), fastslogs att USA har rätt att ingripa som "internationell polis" (international police power) om stater i Karibien och Centralamerika uppträder "ociviliserat". Det tillägget åberopades flitigt som stöd för USA:s inblandning i Latinamerika under kalla kriget. På begäran av Woodrow Wilson förklarades Monroedoktrinen vara i överensstämmelse med Nationernas Förbunds principer.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen