Attackens karaktär väcker frågor om krigets lagar
Personsökarna och komradioapparaterna som detonerats i Libanon väcker frågor om krigets lagar. Hundratals, kanske tusentals, människor i Libanon kan ovetandes ha burit omkring på små, tickande bomber i fickan, skriver TT.
Skalan på attacken saknar motstycke och gör att de juridiska frågorna blir fler, enligt Jann Kleffner, professor i folkrätt på Försvarshögskolan i Stockholm.
– Enkelt sagt får man bara rikta anfall mot militära mål – inte civila. Här är det svårt att veta, säger Kleffner till nyhetsbyrån.
Kleffner påpekar att terrorstämplade Hizbollah inte bara består av väpnade styrkor, utan också har en stark roll i politik och samhällsliv i Libanon.
Både han och folkrättsexperten Ove Bring lyfter frågan om proportionalitet och hur många civila som kommit till skada.
– Jag är inte beredd att säga att det var lagligt eller olagligt i sin helhet, för jag vet för lite om skadeeffekten på dem som inte var Hizbollahanslutna, säger Bring till DN.
Krigets lagar
Civila får inte anfallas i väpnade konflikter och måste skyddas, enligt folkrättsliga principer som världssamfundet har enats om.
Krigets lagar – formellt den internationella humanitära rätten – syftar till att stridande, skadade, krigsfångar och civila ska besparas onödigt lidande. Kärnan utgörs av de fyra så kallade Genèvekonventionerna från 1949, som har ratificerats av närmare 200 stater. Både statliga och icke-statliga aktörer omfattas av lagarna.
Nyckelord är distinktion (åtskillnad av civila och stridande), proportionalitet (den militära betydelsen av anfall måste vägas mot riskerna de utgör för civila) och försiktighet (alla parter måste vidta alla möjliga försiktighetsåtgärder för att anfall endast ska riktas mot militära mål).
Att icke-civila personer vistas bland civila betyder inte att gruppen som helhet kan betraktas som ett legitimt mål. Civilbefolkningen får inte heller användas som så kallade mänskliga sköldar för att försvara mot anfall.
Sjukvårdens särskilda skyddsemblem måste respekteras och de stridande parterna måste göra vad de kan för att underlätta humanitära insatser.
Källa: FN, Röda Korset och Nationalencyklopedin – sammanställt av TT
