”Man kunde läsa Auster utan att himla med ögonen”
Som person var han öppen och generös, som författare fängslande och oförutsägbar. Så beskriver författaren Lucy Sante sin avlidne vän och kollega Paul Auster i New York Times.
Men framför allt var Auster välsignad med flödets gåva, skriver Sante.
”Man kunde läsa honom i timmar, medan hans intriger vände och vred sig.”
SvD:s Josefin de Gregorio hyllar Paul Auster som en av få postmoderna författare som går att läsa utan att himla med ögonen.
”Vital in i det sista, mycket elegant, djupt förankrad i den amerikanska traditionen utan att bli tjatig som en Jonathan Franzen”, skriver hon.
Vid sidan av den världskända New York-trilogin tycker DN:s Jonas Thente att romanen ”Att uppfinna ensamheten” är bland Austers bästa verk. I själva verket är den något av det mest gripande man kan läsa om en närståendes bortgång, skriver han.
