”Borde de inte kräva mer än så här i Hollywood?”

Om ”Triangle of Sadness” är vår definition av ett mästerverk så är det svårt att inte ifrågasätta samtiden. Det skriver Dagens ETC:s Selma Brodrej i en krönika.

”Den vulgära toaletthumorn, den bristande klassanalysen och de uttjatade klichéerna om att influencer-tjejer slänger sin pasta efter att de fotat den hade, kanske, kunnat förbises i en svensk kontext. Men borde de inte kräva mer än så i Hollywood?” frågor hon sig.

Brodrej konstaterar att filmens ”missar” och ”världsfrånvända skildring av invandrare och arbetarklass” varit lättare att ignorera om filmen inte gjort anspråk på att ”vända upp och ned på makthierarkier”.

Bästa film: ”Avatar: The way of water”, ”Elvis”, ”Everything everywhere all at once”, ”På västfronten intet nytt”, ”Tár”, ”The Banshees of Inisherin”, ”The Fabelmans”, ”Top gun: Maverick”, ”Triangle of sadness”, ”Woman talking”.

Bästa regi: Todd Field, ”Tár”, Daniel Kwan, Daniel Scheinert, ”Everything all at once”, Martin McDonagh, ”The Banshees of Inisherin”, Steven Spielberg, ”The Fabelmans”, Ruben Östlund, ”Triangle of sadness”.

Bästa manus: ”Everything everywhere all at once”, ”Tár”, ”The Banshees of Inisherin”, ”The Fabelmans”, ”Triangle of sadness”.