Calmfors: Nytt mönster talar för att Sverige bör ha euron

Lars Anders Calmfors, född 12 juli 1948 i Sankt Matteus församling, Stockholms län, är en svensk nationalekonom och professor emeritus i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Han har varit verksam där från 1974 (som professor 1988–2015, biträdande chef 1988–1995 och chef 1995–97). Han är forskare vid Institutet för Näringslivsforskning (IFN) sedan 2015.

Euro (rikssvenskt uttal: [ˈɛvɾʊ] eller [ˈɛuɾʊ], finlandssvenskt uttal: [ˈeʉro]) är sedan den 1 januari 1999 den officiella valutan i euroområdet och den valuta som används av Europeiska unionens institutioner. Eurosystemet, bestående av Europeiska centralbanken och de nationella centralbankerna inom euroområdet, ansvarar för den monetära politiken i euroområdet och utgivningen av euro, som sedan den 1 januari 2002 existerar kontant i form av eurosedlar och euromynt. Valutan betecknas ofta med eurosymbolen (€) eller valutakoden EUR. Inom Europeiska unionen har följande 20 medlemsstater infört euron som valuta: Belgien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Tyskland och Österrike. Följaktligen utgör euron officiellt betalningsmedel för cirka 350 miljoner människor och euroområdet är en av världens största ekonomier. Även de europeiska mikrostaterna Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten har euron som valuta genom monetära avtal med unionen, medan Kosovo och Montenegro har euron som valuta utan några monetära avtal. Euron har också en stor internationell betydelse som handels- och reservvaluta och som ankare för att stabilisera nationella valutor. Detta gör euron till världens viktigaste valuta näst efter den amerikanska dollarn. Eurosamarbetet och dess ekonomiska och politiska effekter har varit föremål för omfattande diskussioner och utgör en kontroversiell fråga i vissa delar av unionen. Kritiker hävdar bland annat att en gemensam valuta hindrar medlemsstaterna från att bedriva en självständig monetär politik och att de monetära besluten hamnar alltför långt ifrån medborgarna, medan förespråkarna hävdar att samarbetet utgör en viktig del i den europeiska integrationen och gynnar den europeiska ekonomin genom att underlätta handel.