Cissi Wallin lämnar Metro – efter konflikten

Deplattformering, från engelska "no platform" (ingen plattform) och "deplatforming" (att frånta någon en plattform), är en metod att hindra en meningsmotståndare att debattera en fråga eller framföra ett budskap genom att hindra att en plattform fyller sin funktion. Plattformen kan vara en scen avsedd för ett framträdande eller en debatt; ett massmedium som radio, TV eller en tidning; en digital plattform avsedd för publicering eller kommunikation. Det kan vara en form av bojkott där en person (eller organisation) nekas en plattform att tala, debattera, medverka, delta eller närvara hos en arrangör av ett evenemang eller en ägare av en plattform. Eller att personen tillåts medverka på sämre villkor. Det kan även omfatta att själv vägra (eller att en organisation förbjuder sina medlemmar) att dela en plattform med någon när plattformen tillhandahålls av en annan arrangör. Det förekommer att utomstående utsätter arrangörer eller deltagare för påtryckningar (som sanktion, bojkott, protester eller blockad) för att deplattformering ska tillämpas mot en tilltänkt deltagare. Att hindra någon från att nyttja sin mötesfrihet på en offentlig plats är också en form av deplattformering och där plattformen i det fallet är den offentliga platsen. Vissa organisationer har policyer för deplattformering. Att en icke-statlig organisation tillämpar deplattformering på sin egen plattform kallas ibland felaktigt för censur (jämför refusering). Censur handlar dock om statlig förhandsgranskning av material som omfattas av yttrandefriheten. Icke-statliga organisationer är däremot ofta fria att själva bestämma vilka de vill bjuda in till sina evenemang eller erbjuda plattformar. Patreons Jack Conte talade i juli 2017 om det tunga ansvar det innebär för en plattform att frånta en person dess inkomst.Att tillämpa deplattformering kan, tvärtemot avsikten med policyn, leda till stor uppmärksamhet för den man försöker hindra (enligt det som kallas Streisandeffekten). Det kan även leda till en metadebatt (ofta gällande yttrandefrihet eller personfrågor) istället för att handla om sakfrågor. Att stigmatisera en meningsmotståndare, istället för att debattera, riskerar att leda till att denne radikaliseras. Företrädare från extrema miljöer som har parlamentariska ambitioner kan verka hotdämpande för attentatsrisken från dessa miljöer.Företrädare för deplattformering menar att debattera extrema åsiker vore att legitimera dem. Avsikten är att skydda minoriteter som kan uppleva obehag av åsikterna samt att hindra åsikterna från att spridas. Att avstå från en debatt kan också vara ett strategiskt beslut.Kritiker mot deplattformering menar att även om uppsåtet med policyn är gott så är det bästa att istället utmana meningsmotståndare i en öppen debatt där deras åsikter kan bemötas i sak. Vissa lyfter det problematiska i att fri debatt sätts på undantag efter godtyckliga beslut av en liten grupp människor, och den skada på någons rykte som ett sådant beslut om uteslutning innebär. Den brittiske journalisten Sarah Ditum skrev 2014 om en ändamålsglidning och att deplattformering, som skapades som ett verktyg avsett att skydda demokratin, hade blivit ett vapen som användes emot den.