Hem
Arkiv, säkerhetsrådet/Anna Dahlberg (TT)

Dahlberg: Vad är en plats i FN:s säkerhetsråd värd?

Sveriges kampanj för att få en plats i FN:s säkerhetsråd, och de eventuella åren där, är enormt resurskrävande. Det menar Expressens ledarskribent Anna Dahlberg.
”Vad är en plats i FN:s säkerhetsråd egentligen värd?” frågar hon sig och konstaterar att man inte ska överdriva möjligheten att göra skillnad.
”Vi är bundna av den gemensamma EU-linjen och saknar inflytandet hos de fem permanenta medlemmarna”, skriver hon.
Dahlberg pekar också på risken att ”utrikespolitiken komprometteras och kastas flera decennier tillbaka i tiden” – något hon tycker sig ha sett flera tecken på.
Bland annat hänvisar Dahlberg till att utrikessajten Blank Spot Project som skrivit om en hemlig lista med 28 länder. Där framgår vilka länder som ska prioriteras i vårens slutspurt inför sommarens FN-omröstning. På listan finns flera länder som befinner sig i konflikt, har stora korruptionsproblem eller begår brott mot mänskliga rättigheter

bakgrund
 
FN:s säkerhetsråd
Wikipedia (sv)
FN:s säkerhetsråd eller Säkerhetsrådet (engelska Security Council, SC, franska Conseil de sécurité) är ett av Förenta nationernas sex huvudorgan. Dess uppgifter, organisation och befogenheter regleras av FN-stadgans kapitel 5, där det står att rådet i första hand har ”upprätthållande av internationell fred och säkerhet” till sitt ansvar. Säkerhetsrådet har mycket stor makt i FN. De fem permanenta medlemmarna (P5) har vetorätt i alla beslut i säkerhetsrådet. Dessa fem är Folkrepubliken Kina, USA, Frankrike, Storbritannien och Ryssland, före detta Sovjetunionen. Sammanlagt ingår femton stater, och de som inte är ständiga väljs av generalförsamlingen vartannat år, så att fem stater ersätts varje år. Samtliga medlemsstater måste ha en ständig representant i New York, där rådet sammanträder i ett särskilt sammanträdesrum i FN-högkvarteret i New York. Antalet sammanträden varierar kraftigt från ett år till ett annat: 1959 hade rådet endast ett par möten medan 1947 och 1993 omkring 170 möten. Ett möte varar i regel i flera dagar. Enligt stadgan har Säkerhetsrådet bl.a. till uppgift att utreda hot och brott mot freden, upprätthålla freden i världen, ge rekommendationer hur oroligheter bäst dämpas, att råda medlemsstaterna om ekonomiska eller andra sanktioner, att besluta om militära insatser, att rekommendera nya medlemsstater till FN, och att föreslå generalsekreterare för val i generalförsamlingen. Säkerhetsrådets resolutioner föranleds av initiativ av någon medlem i rådet vid hot eller brott mot freden, som leder till slutna konsultationer och sist ett formellt öppet möte där ett förslag antas eller avslås med handuppräckning. För att en resolution ska antas krävs dels att ingen permanent medlemsstat lägger in sitt veto, dels att minst nio av medlemsstaterna stöder förslaget. Säkerhetsrådets fredsbevarande operationer är en central funktion, och till sitt förfogande har rådet även ett militärt stabsutskott. Det är alltså Säkerhetsrådet som organiserar FN:s trupper och militära observatörer som är förlagda i oroliga områden (FN-stadgan, kap. 6–7), även om Generalsekreteraren upprättat några, till exempel UNEF I av Dag Hammarskjöld 1956 genom en kontroversiell omtolkning av stadgan. Dessutom har Säkerhetsrådet flera kommittéer, ständiga och tillfälliga, och internationella krigstribunaler. Den stat som flitigast använt sin vetorätt var fram till 1984 Sovjetunionen, efter år 1984 är det USA.[källa behövs]
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen