GOT-vargen dog för 12 500 år sedan – har återuppstått

Jättevarg (Canis dirus) eller skräckvarg är en utdöd art av släktet Canis av familjen hunddjur. Jättevargen levde i Nordamerika under sen pleistocen. Den var något större än den nutida vargen och är sannolikt inte förfader till densamma. Jättevargen dog ut av okänd anledning för cirka 12 000 år sedan, samtidigt med en rad andra stora däggdjur. Den vägde 50 till 80 kg och mätte cirka 1,5 meter i längd. I jämförelse till bålen var extremiteterna kortare än hos den nu levande vargen. Tanduppsättningen var däremot robustare och lämplig för att bryta ben. Sannolikt utvecklades jättevargen från en anfader som sedan länge fanns i Amerika. Som systerarter föreslogs Canis edwardii och den sydamerikanska arten Canis ambrusteri. Den nutida vargen invandrade till Nordamerika via Berings sund ett par 100 000 år tidigare och de båda arterna levde alltså bredvid varandra under en tid. Man har funnit över 1 600 fossiler av jättevarg i asfaltspölarna i La Brea i Kalifornien. Det vetenskapliga namnet anspelar på vargens storlek och därmed förmodat skräckinjagande uppenbarelse, latinets dirus betyder förskräcklig eller illavarslande; jämför med begreppet skräcködla.