Hetta känns som 44 grader i flera av USA:s storstäder

Värmeindex (HI), även humidex (teleskopord av humidity index, engelska för ”fuktighetsindex”), är ett index som kombinerar lufttemperatur och relativ fuktighet i ett försök att fastställa den upplevda temperaturen. Värmeindexet utarbetades av Robert G. Steadman år 1979. Exempelvis, när temperaturen är 32 °C (90 °F), med mycket hög fuktighet, kan värmeindex vara omkring 41 °C (106 °F). Den mänskliga kroppen kyler sig normalt genom att perspirera. Värme avlägsnas från kroppen genom avdunstning av denna perspiration. Emellertid minskar hög relativ fuktighet avdunstningshastigheten eftersom det högre ånginnehållet i den omgivande luften inte möjliggör den maximala mängden avdunstning från kroppen. Detta resulterar i ett lägre värmeavlägsnande från kroppen, därav känslan av att vara överhettad. Denna effekt är subjektiv; mätning har baserats på subjektiva beskrivningar av hur varmt subjektet känner en given temperatur och luftfuktighet. Detta resulterar i ett värmeindex som avser en kombination av temperatur och fuktighet till en annan. Värmeindex är enbart tillämpbart på tillräckligt höga temperaturer, över cirka 25 °C (77 °F). För lägre temperaturer, under cirka 15 °C (59 °F), är vindstyrkan en större faktor än relativ fuktighet för upplevd temperatur, vilket gör att köldindex (vindavkylning) ger en bättre indikation. Det högsta uppmätta värmeindexet, 78 °C (172 °F), uppmättes den 8 juli 2003 i Dhahran i Saudiarabien, vilket motbevisade det ursprungliga antagandet att det högsta möjliga värmeindexet på jorden var 71 °C (160 °F).