”Inte givet” att britter får frihandelsinvit

Europeiska frihandelssammanslutningen (engelska: European Free Trade Association, EFTA, franska: Association européenne de libre-échange, AELE), ofta kallad Efta, är en europeisk frihandelsorganisation grundad 1960 av Danmark, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Österrike. Syftet med Eftasamarbetet var att skapa fri handel för industriprodukter mellan länderna. Efta kallades under 60-talet ofta för "Outer seven", de västeuropeiska länder som inte tillhörde "Inner six", det sistnämnda då syftandes på medlemsländerna av EEG, sedermera känt som EG och slutligen EU. Avtalet som låg till grund för skapandet av organisationen kallades Stockholmsavtalet och undertecknades den 4 januari 1960. Avtalet kom till med anledning av att Italien, Frankrike, Västtyskland och Beneluxländerna skapande ett frihandelsavtal inom Europeiska ekonomiska gemenskapen. När Sveriges utrikesminister Östen Undén och övriga sex representanter signerade ratifikationsprotokollet på Utrikesdepartementet den 3 maj 1960 skedde det med bläck och penna från det skrivställ som Frankrikes drottning Marie Antoinette en gång skänkte Sveriges kung Gustav III. Mellan 1972 och 1973 slöts ett frihandelsavtal mellan Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) och Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG). Av rädsla för eller snarare beroende på Sovjetunionens utveckling, dröjde det nästan 30 år innan Finland 1986 blev fullvärdig medlem. Storbritannien och Danmark lämnade organisationen för EG 1973, Portugal gjorde samma sak 1986. Sverige, Österrike och Finland gjorde under 1994 klart att de också skulle ta farväl av Efta och istället ge sig in i EU. Efta anses ha mindre betydelse numera, eftersom alla nuvarande medlemsländer har långtgående frihandelsavtal med EU, antingen EES eller Schweiz EES-liknande avtal. Europeiska frihandelssammanslutningens säte finns i Genève i Schweiz.