Kina lagstiftar för att skynda på kryptolansering

Cryptography or cryptology (from Ancient Greek: κρυπτός, romanized: kryptós "hidden, secret"; and γράφειν graphein, "to write", or -λογία -logia, "study", respectively) is the practice and study of techniques for secure communication in the presence of third parties called adversaries. More generally, cryptography is about constructing and analyzing protocols that prevent third parties or the public from reading private messages; various aspects in information security such as data confidentiality, data integrity, authentication, and non-repudiation are central to modern cryptography. Modern cryptography exists at the intersection of the disciplines of mathematics, computer science, electrical engineering, communication science, and physics. Applications of cryptography include electronic commerce, chip-based payment cards, digital currencies, computer passwords, and military communications. Cryptography prior to the modern age was effectively synonymous with encryption, the conversion of information from a readable state to apparent nonsense. The originator of an encrypted message shares the decoding technique only with intended recipients to preclude access from adversaries. The cryptography literature often uses the names Alice ("A") for the sender, Bob ("B") for the intended recipient, and Eve ("eavesdropper") for the adversary. Since the development of rotor cipher machines in World War I and the advent of computers in World War II, the methods used to carry out cryptology have become increasingly complex and its application more widespread. Modern cryptography is heavily based on mathematical theory and computer science practice; cryptographic algorithms are designed around computational hardness assumptions, making such algorithms hard to break in practice by any adversary. It is theoretically possible to break such a system, but it is infeasible to do so by any known practical means. These schemes are therefore termed computationally secure; theoretical advances, e.g., improvements in integer factorization algorithms, and faster computing technology require these solutions to be continually adapted. There exist information-theoretically secure schemes that provably cannot be broken even with unlimited computing power—an example is the one-time pad—but these schemes are more difficult to use in practice than the best theoretically breakable but computationally secure mechanisms. The growth of cryptographic technology has raised a number of legal issues in the information age. Cryptography's potential for use as a tool for espionage and sedition has led many governments to classify it as a weapon and to limit or even prohibit its use and export. In some jurisdictions where the use of cryptography is legal, laws permit investigators to compel the disclosure of encryption keys for documents relevant to an investigation. Cryptography also plays a major role in digital rights management and copyright infringement of digital media.

En blockkedja, på engelska blockchain, är en distribuerad (decentraliserad) databas, det vill säga en databas som lagras i många kopior - en på varje nod (dator) i ett peer-to-peer-nätverk. De många kopiorna och en sekvens av kryptografiska hashfunktioner gör det svårt eller omöjligt att i efterhand manipulera databasens ändringshistorik. Varje händelse i databasen (varje databastransaktion) lagras genom att ett så kallat block läggs till databasen, och en sekvens av block kallas därför en blockkedja. Det vanligaste tillämpningsområdet är kryptovalutor, där databasen lagrar när elektronisk valuta byter ägare. Det förekommer även att blockkedjor används för att registrera ägande av värdepapper, och för att säkerställa att elektroniska liggare, loggböcker eller journaler, främst i decentraliserade organisationer, inte manipuleras i efterhand. Det förekommer försök att använda blockkedjor i kombination med smarta kontrakt (ett begrepp myntat av Nick Szabo 2005), för att elektroniska avtal mellan flera parter ska kunna lagras beständigt och ingen ska kunna neka i efterhand till att ha signerat kontraktet. Smarta kontrakt är formulerade i programkod som automatiskt kan utlösa betalning eller informationsöverföring när alla parter har signerat kontraktet eller någon annan händelse inträffar enligt kontraktets inprogrammerade villkor. En föregångare till blockkedjan var SecureLog, utvecklad av svensken Daniel Akenine, med flera, i början av 2000-talet, där digitala signaturer syftade till att hindra systemadministratörer från att manipulera loggar. Den första distribuerade blockkedjan publicerades 2008 och implementerades 2009 av pseudonymen Satoshi Nakamoto, vars identitet än idag är okänd. Den utgör basen för den mest kända kryptovalutan bitcoin, vars användare representeras av pseudonymer som är svåra att spåra, även om deras affärstransaktioner med bitcoin lagras publikt i blockkedjan. Bitcoin används därför bland annat till svarta affärer på darknet, exempelvis på marknaderna Silk Road och Flugsvamp, och även till valutaspekulation. En ansenlig andel av vissa länders energianvändning går till datorer som skapar och validerar bitcoinblock, kallat bitcoinbrytning (mining), vilket ur klimatsynvinkel är kontroversiellt. Incitamentet till verksamheten är att användare får betalt i bitcoin för att bedriva bitcoinbrytning. Sedan bitcoin introducerades 2009 har ett flertal alternativa blockkedjor publicerats experimentellt.