Kritiker stöter och blöter: Är ”Ultravåld” överskattad?

Är författaren Tone Schunnessons ”Ultravåld” verkligen så bra som recensenter gav sken av i våras? Den frågan har nu stötts och blötts på svenska kultursidor i några veckor.

Diskussionen började i slutet av augusti när GP:s Mikaela Blomqvist frågade sig varför ingen av hennes kritikerkollegor noterat att Schunnessons språk ”låter som en dålig översättning från engelska”. Själv tycker Blomqvist att romanen brister i både detalj och helhet.

”Jag frågar mig vad kollegorna sysslar med.”

Sydsvenskans Maria G Francke var en av många som svarade på krönikan med en krönika. Hon menade att sågningen var en attack, ”inte bara mot romanen och författaren utan mot alla som lovordade romanen när den kom”.

DN:s Åsa Beckman gick i sin tur ut till försvar och menade att Mikaela Blomqvist gjorde exakt vad en kritiker ska. Att hävda att en hyllad bok är överskattad är inte att förakta läsarna, tvärtom, tycker Beckman.

”Det visar att man tror att människor klarar av att något som de kanske älskat också problematiseras.”

Debatten fortsätter på torsdagen i en krönika av Kristoffer Leandoer, en av dem som hyllade ”Ultravåld” när den kom. Det han studsar mest på i Blomqvists text är att den antyder att kritikerna försökt undanhålla något från läsarna, skriver han i SvD.

”Sanningen. I bestämd form. Jag tänker att sanningen i konstnärliga frågor sällan kan skrivas i bestämd form”, skriver han.