Krönikor: Cannes är en cirkus på bästa och sämsta sätt
Cannes filmfestival är en cirkus, på bästa och sämsta sätt. Det skriver The Guardians krönikör Agnès Poirier.
Filmer, fester och lyx blandas med hunger, ilska och fånigheter under elva intensiva dagar. För många i branschen är den pågående festivalen ”filmens mecka” och genom åren har Cannes-festivalen växt till ”en omättlig mammut som hela tiden behöver större utrymme”. Agnès Poirier konstaterar att hon älskar det.
I Le Monde skriver Guillemette Faure om filmrecensenternas utmaning i Cannes när filmvisningarna avlöser varandra.
När en film inte håller måttet gäller det att inte trampa någon på tårna, för att inte bränna broar inom filmens lilla ekosystem. Några av knepen: fokusera på produktionen, tala om filmskaparen (alla älskar att prata om sig själva) eller hävda att du behöver tid för att smälta upplevelsen.
”De sista tio minuterna ägnas inte längre åt att se filmen, utan åt att planera sin sorti. Eftertexterna blir ett tillfälle att testa sina formuleringar på personen bredvid.”
Vid nödsituationer kan man alltid smita ut bakvägen, avslutar hon.
