Krönikor: Kanon-OS – för alla utom Seine-simmarna
Det började med bomblarm, ösregn och en OS-dröm som släcktes på ett hjärtskärande vis för ryttarvärldsettan Henrik von Eckermann, skriver My Östh Gustafsson för Sydsvenskan.
I slutändan blev det dock en braksuccé – frågan är hur kommande värdländer ska toppa inramningen med ridsport framför slottet i Versailles, kampsport och fäktning under Grand Palais glastak och beachvolleyboll framför Eiffeltornet, fortsätter hon.
”De enda som nog inte håller med mig är de stackarna som fick simma i Seine. För dem var det, bokstavligen, ett skit-OS.”
SvD:s Anders Lindblad, som varit på alla sommar-OS sedan Atlanta 1996, kallar spelen i Paris de bästa han varit med om.
Det var berusande att röra sig mellan Paris arenor, gränder, restauranger och turistattraktioner, skriver Lindblad. Spelen bjöd på underhållning och idrott av högsta klass – och trots det enorma säkerhetspådraget kändes det aldrig hotfullt eller oroligt, tillägger han.
”Paris är ju romantikens huvudstad och den bubblade av kärlek, tolerans och gemenskap under OS-veckorna. Inte en tillstymmelse till bråk eller huliganer.”
