Krönikor: Media måste göra upp med dubbelmoralen
Att Aftonbladet inte publicerar namnet på en medarbetare som anklagas för våldtäkt engagerar. Polisutredningen lades ner 2012, men den kvinnliga medieprofil som står bakom anklagelsen valde nyligen att namnge personen som en del av #MeToo-kampanjen.
Expressens chefredaktör Thomas Mattson skriver att frågan är svår och att inget namnpubliceringsbeslut kan jämföras med ett annat. Nyfikenhet ska inte förväxlas med allmänintresse – och i det aktuella fallet finns det inte någon delgiven misstanke, åtal eller dom, påpekar Mattson. ”Det går heller inte att dra slutsatser av olika utgivarbeslut, redaktionerna kan ha olika beslutsunderlag.”
I en krönika i SvD varnar rättsexperten Mårten Schultz om att det kan vara förtal att sprida vidare andras anklagelser om identifierbara personer. Men han förstår samtidigt att många kvinnor vill namnge utpekade förövare, eftersom de känner sig svikna. ”När rättssamhället inte ger tillräckliga verktyg för upprättelse kan frustrationen kanaliseras på andra sätt”, skriver Schultz.
På sajten News 55 skriver pr-experten Paul Ronge att Aftonbladets chefredaktör Sofia Olsson Olsén fattat ett korrekt beslut, eftersom en person som inte är fälld inte ska hängas ut. Men problemet är att tidningen ofta frångår den principen, menar han. Som exempel nämner han granskningen och namngivningen av tidigare arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M), som 2010 anklagades av en anonym kvinna för att ha köpt sex. Anklagelserna gick inte att styrka och det blev aldrig någon rättsprocess.
”Media, framförallt kvällspressen, måste göra upp med dubbelmoralen”, skriver Ronge.
SvD:s krönikör Anders Q Björkman pekar på dubbelmoralen hos alternativa högersajter. När avhoppade sverigedemokraten Hanna Wigh anklagade en SD-riksdagsman för sexuella trakasserier publicerades inte namn, men i Aftonbladetfallet hängde man snabbt ut den anklagade.
