”Kulturkanon – ett sätt att låtsas hålla på med kultur”
Idén om en kulturkanon – som finns med i den tillträdande regeringens så kallade Tidöavtal – är bra, men det räcker inte, skriver SvD:s Lisa Irenius i en krönika. Hon menar att en lista med verk riskerar att upplevas som trist och påtvingad och att det är föga troligt att en nationell kulturkanon blir en nyckel till ”kulturellt kapital”.
”I idealfallet har diskussionerna om en kanon ett värde i sig, men givet stämningsläget i dag kan det lätt bli ett skyttegravskrig mellan redan invigda.”
Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson skriver att diskussionerna om en kulturkanon skymmer viktigare satsningar som skulle behöva göras.
”Idén med kulturkanon är ett sätt att låtsas hålla på med kulturpolitik, att prata om kultur utan att göra något.”
bakgrund
Kulturkanon
Wikipedia (sv)
En kulturkanon, även kulturell kanon, efter den religiösa betydelsen av ordet kanon, är ett rättesnöre för kultur. Tanken är att det finns vissa verk som är särskilt framträdande och karakteristiska och som därmed kan utgöra en del av en kulturkanon över ett land, en tid eller en civilisation. Exempelvis kom amerikanen Harold Bloom 1994 ut med boken The Western Canon som argumenterar för de enligt hans tycke viktigaste västerländska litterära verken.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen
