Hem
(MAHMUD TURKIA / AFP)

Libyens stridande parlament bildar regering

Libyens två rivaliserande parlament har undertecknat ett FN-avtal om att bilda en gemensam regering, skriver AP. Förhoppningen är att avtalet ska leda till ett eldupphör mellan de stridande fraktionerna i landet.
– Det här är början på att bygga upp ett nytt Libyen, säger Marockos utrikesminister Salaheddine Mezouar.
Den av omvärlden erkända regeringen har varit baserad i landets östra delar medan islamisterna har hållit stånd i huvudstaden Tripoli. Dessutom strider även grupper som är lojala med Islamiska staten i landet.
Alla ställer sig inte bakom överenskommelsen. Ledarna för de båda rivaliserande parlamenten vägrar att acceptera den, liksom grupperingar inom båda lägren.

bakgrund
 
Muammar al-Gaddafi
Wikipedia (sv)
Muammar Abu Minyar al-Gaddafi (även transkriberat till svenska som Kaddafi, Khaddafi, Khadaffi eller Qaddafi; arabiska: معمر القذافي ), född 7 juni 1942 nära Sirt, död 20 oktober 2011 strax utanför Sirt, var en libysk militär, politiker och sedermera diktator tillhörande Gaddafastammen. Vid en militärkupp den 1 september 1969 störtade han som ledare för en grupp militärer Libyens dåvarande makthavare, kung Idris I, och etablerade sig som landets obestridlige ledare. Kuppmakarna grundade sedan Libyska Arabrepubliken, från 1977 ersatt med Jamahiriyya, ett tänkt folkstyre baserat på Gaddafis Gröna bok, samtidigt som Gaddafi enligt egen utsago trädde tillbaka från alla offentliga poster till förmån för en ceremoniell ledarroll. Människorättsorganisationer kritiserade dock Libyens regim för att vara en hård diktatur och under Gaddafis styre stämplades Libyen som en paria-stat av länder i väst. Under 2000-talet etablerade Gaddafi plötsligt närmare relationer med västvärlden; detta bl a 2003 då Libyen betalade ut kompensation och utlämnade de misstänkta för terroraktionen Lockerbieaffären, och under år 2006, efter Irakkriget och Saddam Husseins fall, då den libyske diktatorn välkomnade inspektion av landets kärnvapenprogram. FN lyfte då sina sanktioner och en viss ekonomisk liberalisering och närmande mot västvärlden, förkroppsligat av Gadaffis son Saif al-Islam Gaddafi, tog en början. Libyens anseende kunde därmed förbättras och dess isolering delvis hävas, men landet förblev samtidigt en av världens hårdaste diktaturer med omfattande kontroll av medborgare, offentliga avrättningar och massakrer av oppositionella. Som en del av Arabvåren 2011 utbröt i februari massiva protester i Libyen mot Gaddafis styre, vilka besvarades av kraftigt våld från armén och av Gaddafi anlitade legosoldater. Protesterna, snart understödda av revolterande arméförband och tjänstemän, utvecklades snart till ett inbördeskrig där en motregering under det nationella övergångsrådet (NTC) i Benghazi med kontroll över Cyrenaicaregionen och hamnstaden Misrata bildades. En framgångsrik motoffensiv hejdades i mars genom NATO-ingripande med flygunderstöd varefter rebellerna övertog initiativet. I augusti tågade NTC:s styrkor in i Tripoli och Gaddafi flydde till Sirt, efterlyst av den internationella brottmålsdomstolen för brott mot mänskligheten. Sedan detta sista fäste fallit i rebellernas händer tillfångatogs Gadaffi den 20 oktober 2011 i samband med ett flygangrepp mot en militärkonvoj på väg ut ur staden och dog kort därefter under en ambulanstransport.
karta
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen