Prousts kaka var egentligen rostat bröd

Valentin Louis Georges Eugène Marcel Proust [maʁsɛl pʁust], född 10 juli 1871 i Auteuil nära Paris, död 18 november 1922 i Paris, var en fransk författare. Han var son till en läkare och hade judiskt påbrå. Från 1905 levde han ett isolerat liv, i princip helt avskärmad från omvärlden. Proust författade romansviten På spaning efter den tid som flytt om sju delar på närmare tretusen sidor, vilka publicerades under åren 1913 till 1927. Romanen, som är Prousts livsverk, skildrar det utgående 1800-talets och sekelskiftets (La belle époque) franska societetsliv. Verket innehåller därtill en djupstudie av bokens berättare, i vilken Proust - närmast med ett psykoanalytiskt förhållningssätt - analyserar sitt eget själsliv. Prousts arbeten brändes 1933 i universitetsstädernas bokbål i Nazityskland.

Madeleinekaka är ett bakverk (kaka) huvudsakligen bestående av ägg, socker och honung. Kakan gräddas i särskilda snäckformade "madeleineformar" och används ofta som tillbehör till desserter, till exempel glass. Madeleinekakan har nått litterär berömmelse genom Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt där doften och smaken av en sådan kaka, doppad i lindblomste, återuppväcker huvudpersonens barndomsminnen i en central scen. Härigenom har madeleinekakan blivit en generell metafor för något som väcker minnen, ofta från barndomen. I Prousts text handlar det om ett så kallat ofrivilligt minne. När han höjer skeden med te och kaksmulor till läpparna har han ingen aning om vad som skall hända och blir alltså själv överraskad av hur dåtiden väller upp inom honom. Idag används metaforen ibland även om ett objekt som man fullt medvetet kan använda för att nå minnen av det förflutna. Hela scenen utspelar sig på sidorna 53–57 i “Swanns värld”, alltså i del 1. Den svenska översättningen är gjord senast av Gunnel Vallquist (se nedan)