Putin: Väst vill avveckla rysk kultur – är som bokbål

Pjotr Iljitj Tjajkovskij (ryska: Пётр Ильи́ч Чайко́вский, IPA: [pʲɵtr ɨˈlʲjitɕ tɕɪjˈkofskʲɪj] ( lyssna)), född 7 maj (enl. n.s; 25 april enl. g.s.) 1840 i Votkinsk, död 6 november (enl. n.s; 25 oktober enl. g.s.) 1893 i Sankt Petersburg, var en rysk tonsättare. Han har skrivit sju symfonier (sex numrerade samt "Manfredsymfonin"), elva operor (bland annat operorna Eugen Onegin, Spader dam, Mazeppa och Jolanta), symfoniska dikter, tre stråkkvartetter, sånger, stycken för piano samt tre sagobaletter (Svansjön, Törnrosa och Nötknäpparen – den sistnämnda löst baserad på en historia av E.T.A. Hoffmann). Han skrev även tre pianokonserter, av vilka pianokonsert nr 1 är den mest berömda, samt en violinkonsert.

Dmitrij Dmitrijevitj Sjostakovitj (ryska: Дмитрий Дмитриевич Шостакович), född 25 september (12 september enligt g.s.) 1906 i Sankt Petersburg, död 9 augusti 1975 i Moskva, var en rysk-sovjetisk kompositör och en av 1900-talets främsta symfoniker och kammarmusiktonsättare, i sitt hemland omväxlande mycket uppskattad och hårt kritiserad. Bland hans verk kan särskilt nämnas den 7:e symfonin (av totalt 15), som skildrar belägringen av Leningrad, samt den 5:e och 10:e symfonin. Sjostakovitj skrev även 15 stråkkvartetter, två pianokonserter, två cellokonserter och två violinkonserter samt filmmusik, bland annat till Berlins fall. Hans komposition Konsert för piano, solotrumpet och stråkar c-moll op 35, komponerad 1933, samt flera verk med socialistrealistiskt program, vittnar om hur han försökte anpassa sig till de politiska kraven och försökte uttrycka sig mindre modernt och mer nyklassiskt. Ett annat exempel är den pastischartade andra pianokonserten (op.102 från 1956–57) skriven för hans son Maxims examenskonsert, som med den melodiska och melankoliska andra satsen (Andante) tillhör hans mest lättillgängliga verk. Musikaliskt är Sjostakovitjs musik förhållandevis lättillgänglig, och påminner ibland om skandinavisk folkmusik. Han använder ofta storskalig instrumentering och en ljudbild som visserligen skiljer sig från tidigare klassisk orkestermusik men som sällan känns avancerad eller obegriplig för oskolade åhörare. Däremot kan hans kammarmusik vara svår att ta till sig. Inte minst gäller detta de sena stråkkvartetterna: kvartetterna 12 och 13 har inslag av tolvtonsteknik; kvartett 10 har ett tema som använder sig av den diatoniska skalans alla 12 toner, men kvartetten är ändå tonal. Liksom Bach har tonerna B-A-C-H som sin musikaliska signatur, hade Sjostakovitj sekvensen D-Ess-C-H som han använde i ett antal verk (bland annat i den 10:e symfonin och den 8:e stråkkvartetten). Sjostakovitj var bara elva år när Vladimir Lenin kom till makten så kommunismen kom att prägla hela hans liv. Sjostakovitj hade mestadels en karriär som kommunismens officiella tonsättare i konkurrens med bland andra Chrennikov och Kabalevskij. Modern forskning har visat att Sjostakovitj troligen var en tyst dissident, både lojal med socialismen och kritisk till livsvillkoren i Sovjetunionen. Han lärde sig att överleva i ett repressivt politiskt system.