”Står där med en kropp de inte vet var de ska göra av”

Forskningen av styckmord har varit eftersatt i Sverige men nu presenterar Rättsmedicinalverket en kartläggning av området. Den visar att det är vanligast att mördare styckar kroppen för att göra sig av med den, snarare än att det finns sadistiska eller aggressiva motiv.

– När man läser igenom domar får man ibland känslan av att det kanske egentligen inte var meningen att döda personen, men nu står man där med en kropp som man inte vet riktigt var man ska göra av, säger Denise Guggenheimer, ST-läkare inom rättsmedicin och en av studiens författare, till TT.

Vad som utmärker gärningspersonerna kommer att undersökas vidare, men Guggenheimer kan redan nu konstatera att alla offer och gärningspersoner bland de 43 fall som granskats haft någon form av relation.

– Sedan kan den ha varit otroligt kortvarig. Man kan ha träffats samma kväll på krogen. Men det finns inga rena överfallsstyckmord, så vitt vi vet i alla fall.

Fyra styckningsmotiv brukar nämnas i forskningen. Det allra vanligaste i studien var defensiv styckning. Det näst vanligaste var offensiv styckning, som har sadistiska inslag; därefter aggressiv styckning, där övervåld vid mordet resulterar i styckning. Inget fall av så kallad nekromanisk styckning, där gärningsmannen vill spara en trofé, hittades i den svenska studien.

Källa: Rättsmedicinalverket