”Talet om kärlek går över en anständighetsgräns”
När terrorister slog till mot konsertbesökande barn i Manchester passerades en gräns då det inte längre är rimligt att inte bli förbannad, skriver en upprörd Johan Hakelius i en krönika i Expressen. I Aftonbladet beskriver Fredrik Virtanen de starka känslorna efter dådet som ett tecken på vanmakt.
Hakelius skriver att ilska kan vara en motiverande kraft som kan uppmana till beslutsamhet och aktivt agerande mot en fiende.
”Det är av det här skälet det känns som att talet om hopp, kärlek, kramar och odefinierad samhörighet till slut går över en anständighetsgräns. Till slut blir det detsamma som en uppmaning att inte göra något”, skriver han och tillägger:
”Det är dags att bli förbannad nu. Och att använda ilskan som drivkraft för att våga se, tänka och tala om det obehagliga: terror och mord är en central del i en tolkning av islam, som inte är ett marginellt randfenomen i den muslimska världen.”
Även Virtanen konstaterar att sorgen och ilskan nådde en ny dimension i och med dådet i Manchester, men drar slutsatsen att det aldrig helt ut går att skydda ett öppet samhälle från människor som är beredda att ta sitt liv för att döda andra.
”För alla vet, innerst inne, att det inte finns något svar på hur den här typen av terrorism stoppas. Alla som påstår det ljuger. Alla reaktioner blir oartikulerat tal från hjärtat, hjärnan vet hur omöjligt det är.”
