Hem
En prorysk separatist i Donetsk februari 2015. (Petr David Josek / TT / NTB Scanpix)

Ukrainsk lag om ”rysk ockupation” stör Moskva

Det ukrainska parlamentet klubbade i tisdags en lag som bland annat säger att östra Ukraina är under ”tillfällig rysk ockupation”. Ryssland har reagerat starkt på formuleringen, rapporterar AFP.

”Man kan inte kalla detta för något annat än förberedelse för ett nytt krig”, skriver det ryska utrikesdepartementet i ett uttalande.

I lagen, som tagit fram på president Petro Porosjenkos initiativ, kräver Ukraina att Ryssland tar rättsligt ansvar för de proryska separatister som stred i Donetsk och Luhansk i östra Ukraina för fyra år sedan. Lagen öppnar även för att ukrainska medborgare ska kunna stämma Ryssland om de fått egendom förstörd i samband med konflikten.

bakgrund
 
Konflikten i östra Ukraina
Wikipedia (sv)
Konflikten i östra Ukraina 2014–, ibland benämnd Ryska våren (ryska: Русская весна ukrainska: Російська весна) eller Proryska upproret i Ukraina, rör demonstrationer, ockupationer och strider i delar av östra och sydöstra Ukraina under 2014. De inleddes i samband med att Euromajdan i februari ledde till att president Viktor Janukovytj avsattes från sin post. Därefter har (främst) ett stort antal etniska ryssar i östra och sydöstra delarna av landet ifrågasatt den nya regimens legitimitet och återkommande demonstrerat. I Donetsk och Luhansk oblast utropades i april separatistiska "folkrepubliker", samtidigt som man genomförde omdiskuterade folkomröstningar om oblastens status. Lokala miliser tog samtidigt över den militära (och till stor del även civila) kontrollen över området; dessa och senare väpnade strider i området betecknas ibland som kriget i östra Ukraina eller kriget i Donbass (kriget i Donetsbäckenet). Efter att Petro Porosjenko 25 maj valts till ny president, inledde han åtgärder för att med olika medel återta kontrollen över de båda oblasten i öster. Porosjenko gjorde utfästelser om ryska som regionalt språk (men inte som ett andra officiellt språk i Ukraina) och större regional makt över skattemedel (men inte en federalisering av landet). Diplomatiska initiativ har fram till juli 2014 endast lett till en kortare vapenvila, samtidigt som striderna hårdnat mellan på den ena sidan ukrainsk militär och frivilliga paramilitära förband med visst inslag av utländska legosoldater och på andra sidan lokala proryska miliser, som enligt många rapporter får militärt stöd från Ryska federationen. Ukrainas armé och de frivilliga förbanden har fram till mitten av juli månad återtagit drygt hälften av oblastens territorium. Civila i stridsområdena har utsatts för mord, tortyr och kidnappningar av båda sidor. Under våren skedde proryska demonstrationer i hela östra och sydöstra Ukraina, medan stadshusockupationerna skedde i öst samt på Krim. Sedan Krim annekterats av Ryssland och det väpnade upproret tagit fart i Donetsbäckenet har demonstrationerna i övriga delen av landet avtagit eller upphört. I början av augusti 2014 rensades också en del av Självständighetstorget i Kiev från resterna av vinterns "Euromajdan-läger". Sedan augusti 2014 har proryska styrkor (med enligt många bedömare omfattande stöd från Ryska federationen) på nytt intagit alla områden söder om en linje Luhansk–Horlivka–Donetsk samt fram till ett par mil öster om Mariupol. En rad eldupphör och utlysts och brutits, och internationella förhandlingar om vapenvila i Minsk, med statscheferna för Ryssland, Ukraina, Tyskland, Frankrike samt ledarna för folkrepublikerna Donetsk och Luhansk i februari 2015 ledde inte till något definitivt resultat. Samma månad publicerade den ryska oberoende dagstidningen Novaja Gazeta uppgifter som skulle göra gällande att både Rysslands annektering av Krim och en befarad/möjlig motsvarighet av den ukrainska delen av Donetskbäckenet skulle varit planerad sedan början av januari 2014.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen