Hem
Linda Haglund vinner Junispelen i Stockholm 1978, visar upp sin silvermedalj utanför friidrottsstadion i Prag samma år, poserar under ett träningspass. (TT)

”Vi fick aldrig veta hur bra hon kunde ha blivit”

En av Sveriges största idrottskvinnor är borta, skriver Sportbladets krönikör Mats Wennerholm. ”Men Sveriges snabbaste kvinna kunde aldrig springa ifrån sin dopningsdom från 1981, då hon åkte fast med anabola steroider i kroppen. Det var ett sår som aldrig läkte”, skriver han och tillägger:
”Det blev slutet på hennes karriär och vi fick aldrig veta hur bra hon kunde blivit.”
Linda Haglund nekade fram till sin död kategoriskt till anklagelserna. Hon friades också av Svenska friidrottsförbundet men stängdes av under 1,5 år av internationella friidrottsförbundet IAAF. ”Stämpeln som en fuskare fanns alltid där – trots förbundets friande dom”, skriver Expressens Pär Andersson i en krönika.
Enligt brodern Jimmy Haglund var Linda Haglund en dörröppnare för alla de kvinnliga idrottsstjärnor Sverige fått fram sedan 1980-talet och hon gjorde kvinnlig idrott väldigt stor.
”Den bedriften kan inte ens en mörk dopinghistoria svärta ner”, skriver Pär Andersson.

bakgrund
 
Linda Haglund deltog i OS i München, Montreal och Moskva
Wikipedia (sv)
Linda Haglund, egentligen Linda McTear, född Haglund 15 juni 1956 i Enskede, död 22 november 2015, var en svensk friidrottare. Haglund var under tiden som aktiv den mest firade och framgångsrika svenska sprintern, med flera framgångar vid internationella mästerskap på distanserna 60 meter, 100 meter och 200 meter.
Omni är politiskt obundna och oberoende. Vi strävar efter att ge fler perspektiv på nyheterna. Har du frågor eller synpunkter kring vår rapportering? Kontakta redaktionen