I skuggan av Ukraina: Fem konflikter som kan eskalera 2023

2022 kommer utan tvekan bli ihågkommet som ett krigets år i samband med Rysslands invasion av Ukraina. Men långt ifrån de östeuropeiska skyttegravarna har andra konflikter runt om i världen också legat och pyrt, varav vissa riskerar att blossa upp till fullskaliga krig.

Här är några av världens farligaste krutdurkar just nu.

Under året som gått hamnade inbördeskriget i Etiopien minst sagt i skymundan. Innan ett fredsavtal kom på plats i början av november hade konflikten i och omkring den norra delstaten Tigray korats till världens dödligaste och krävt hundratusentals med civila liv.

Kriget mellan den tigreanska rörelsen TPFL och centralregeringen bröt ut i november 2020 efter meningsskiljaktigheter om hur landet skulle styras. Premiärminister Abiy Ahmed ville knyta delstaterna till sig genom att skapa en mer centraliserad stat, medan TPFL förespråkade ett ökat självstyre för landets delstater. Konflikten ledde så småningom till att TPFL attackerade två militärbaser i Tigray, varefter regeringen, med uppbackning av Eritrea och en milis från delstaten Amhara, skickade in specialstyrkor för att ta över Tigray.

Enligt Foreign Policy, som hänvisar till forskare vid universitetet i Ghent i Belgien, hade mellan 385 000 och 600 000 civila dött i krigsrelaterade orsaker fram till augusti i år. En aktivist som the BBC talat med, pekar dock mot den högre av de två siffrorna.

I början av november, nästan exakt på två-årsdagen sedan kriget bröt ut, skrev de stridande parterna på en vapenvila, men Etiopien anses fortfarande som en rejäl krutdurk eftersom de tigreanska rebellerna fortfarande inte lagt ned sina vapen och Eritrea, som inte deltagit i fredssamtalen, inte dragit sig ur landet helt.

Nagorno-Karabach i södra Kaukasus har länge varit föremål för ont blod mellan Azerbajdzjan och Armenien. Inte minst för att det är en azerbajdzjansk utbrytarstat vars majoritetsbefolkning består av etniska armenier. Ett första krig om Nagorno-Karabach bröt ut 1988 och pågick fram till 1994 då man kom överens om en vapenvila, men motsättningarna om vilket land det egentligen tillhör har aldrig riktigt lagt sig.

I september, 2020, flammade det upp till krig igen efter att Azerbajdzjanska styrkor kränkte den överenskomna gränsen som skulle skilja de två ländernas militära styrkor åt. Trots att kriget bara varade i sex veckor beräknar den brittiska kanalen the BBC att omkring 5 000 soldater och 150 civila dog i striderna. Tiotusentals armenier tvingades även på flykt i och med att Azerbajdzjan tog tillbaka stora delar av området. Kriget avslutades med att Ryssland agerade medlare och fick till en vapenvila.

Kriget i Ukraina har gjort att oroligheterna börjat bubbla upp igen eftersom Azerbajdzjan under tiden förstärkt både sin militär och sina vapenförråd, medan Ryssland – Armeniens främsta vapenförsörjare – i allt större grad behöver sina vapen själv.

Foreign Policy skriver att under året som gått så har Azerbajdzjan fortsatt att roffa åt sig mark i Nagorno-Karabach, och i september beslagtog de även ett område inuti själva Armenien.

Rysslands ”osannolika” invasion av Ukraina fick upp hela världens ögon för Kina och vad det egentligen har för planer för Taiwan. Stillahavsögruppen har i praktiken demokratiskt självstyre och är en extremt viktig handelspartner för bland annat USA som det förser det med halvledare och annan viktig högteknologi. Ett kinesiskt övertagande skulle därför ha långtgående konsekvenser för världsekonomin.

Folkrepubliken Kina, som sedan 1949 leds av Kinas kommunistiska parti, anser å sin sida att Taiwan tillhör fastlandet, och har länge uttryckt en önskan om att ta kontroll över Taiwan under sin ”ett Kina” politik. Förhoppningen är att ett sådant övertagande ska gå fredligt till, men man har inte uteslutit att ta till militära medel om det så skulle behövas.

I augusti började saker och ting hetta till efter att USA:s talman Nancy Pelosi besökte Taiwan. Kina tog besöket som ett bevis för att USA i själva verket erkänner Taiwans suveränitet – vilket det aldrig gjort formellt – och svarade med att utföra en rad hotfulla militärövningar kring ögruppen.

Foreign Policy bedömer att ett krig skulle kunna bryta ut om Peking får för sig att Taiwan är på väg att på riktigt bryta sig loss från folkrepubliken med USA:s hjälp.

Kongo-Kinshasa är i skrivandets stund en annan oroshärd, efter att rebellgruppen M23 gjort stora framryckningar i den östra delen av landet. Sedan i november 2021 har rebellerna tagit kontroll över ett flertal städer och omringat Goma som är huvudstad i landets Norra Kivu provins.

M23, som var aktiv mellan 2012 och 2013 efter att kongolesiska tutsi soldater gjort myteri, troddes länge vara mer eller mindre upplöst, men återuppstod med förnyad kraft och form i slutet 2021.

Konflikten tog en ny vändning i augusti när en FN-rapport anklagade grannlandet Rwanda, vars president Paul Kagame själv är tutsier, för att ha stöttat rebellerna i ett flertal attacker mot kongolesiska soldater mellan november, 2021, och juli, 2022. Rwanda ska dessutom ha ekonomiska intressen i östra Kongo-Kinshara som är enormt rikt på ädelmetaller och mineraler såsom guld, diamanter och kobolt.

Rwanda har förnekat all inblandning, men utpekandet från FN har lett till en ökad oro för att konflikten skulle kunna sprida sig och utvecklas till ett proxykrig i och med att regionala styrkor, med Kenya i ledningen, tar sig an rebellerna.

Enligt FN har rebellerna drivit tiotusentals med människor på flykt. Gruppen har anklagats även för att ha mördat, torterat och kidnappat hundratals med civila, och har bland annat pekats ut som ansvarig för en massaker i två byar i november, då 131 personer dödades.

De massiva gatuprotesterna som skakat Iran efter att den 22-åriga kurdiskan Mahsa Amini dog efter att ha gripits av moralpolisen i Teheran för att ha burit sin slöja fel, är en av orsakerna till varför Iran anses som en tickande bomb just nu.

Regimens brutala svar på protesterna – genom massgripanden och två avrättningar – har bidragit till att isolera den Islamiska Republiken ännu mer. Och detta vid en enormt farlig tidpunkt. Foreign Policy beskriver förhandlingarna om att återuppliva 2015 års kärnvapenavtal och som skulle blockera Iran från att utveckla en atombomb numer som ”djupfrysta”.

Oktober 2023 skrivs också ut som ett särskilt viktigt datum eftersom FN:s restriktioner på Irantillverkade ballistiska robotar går ut då, och skulle ge Iran möjlighet att exempelvis förse Ryssland med dem.

Om USA och dess allierade skulle försöka hindra Iran från att göra detta genom att införa ytterligare sanktioner finns det en risk för att landet drar sig ur det 40 år gamla avtalet om att hindra spridningen av kärnvapen. Ett sådant scenario skulle markant kunna öka spänningarna i hela mellanöstern, särskilt mellan Iran och dess ärkefiende Israel.