Andrev Walden: ”Så mycket skräck och smärta”

På väg till ett barnkalas hör krönikören Andrev Walden ett skrik från korsningen. ”Ett skrik som bara kan skrikas av någon som har barn. Men kanske inte längre.” När den påkörda pojken börjar gråta, och Walden inser att han lever, ”är ljudet så befriande att jag måste knyta händerna för att de inte ska börja applådera”.
Rädslan för att någonting ska hända mina barn, skriver han, är så stark att jag ibland undrar om den ska förgöra mig. Han tänker på dem som sätter sina barn i gummibåtar på Medelhavet. ”Så mycket skräck och smärta.”
”Om du kallar dem oansvariga eller lycksökare har du inte förstått hur människan fungerar.”