USA betalar miljarder för stridsflyg i Norge – Sverige vill ha samma avtal

USA har separata avtal om försvarssamarbete med flera olika länder. Det är bilaterala avtal – alltså mellan två stater – och har slutits vid sidan av Natosamarbetet. Avtalen har förkortningen DCA som står för Defense Cooperation Agreement.

Syftet med ett DCA är att ett land kan få amerikanskt stöd med kort varsel vid mycket hotfulla lägen.

Norge har haft ett sådant avtal i flera år och i juni 2022 godkände norska Stortinget ett tilläggsavtal som gjorde det lättare för Pentagon att betala för infrastruktur vid norska försvarsanläggningar.

Försvarsminister Pål Jonson berättar för Omni att förberedelser och förhandlingar mellan Sverige och USA om DCA pågått omkring ett halvår.

– Arbetet med ett Defence Cooperation Agreement med USA inleddes i höstas. Samtidigt som försvarsminister Austin besökte Sverige nyligen var det möte i Washington D.C. mellan representanter från Sverige och USA och fler möten planeras för att ta fram ett förslag till avtal, uppger Pål Jonson i ett mejl till Omni.

– Avtalet är till för att snabbare kunna ta emot stöd från USA i händelse av kris eller krig. Arbetet nu handlar om att identifiera eventuella juridiska hinder i förväg och föreslå lösningar på dem. Eftersom det kan bli aktuellt med lagändringar kommer riksdagen i så fall få ta ställning till förslagen, uppger Pål Jonsson.

I första hand rör det sig det om att gå igenom olika juridiska förhållanden - punkt för punkt. Det ska exempelvis inte uppstå några skattefrågor om USA vill föra in stridsfordon i Sverige, alltså om man måste betala något typ av tull eller andra skatter.

Länderna måste också sluta överenskommelser om att USA ska få utföra olika typer av polisiära åtgärder mot egen personal om de brutit mot olika regler. Eller om amerikanska militärpoliser kan dirigera trafik vid övningar i Sverige.

Det kan därför krävas författningsändringar för att avtalet ska kunna gälla och det är skälet till att riksdagen måste rösta om lagändringarna.

I mars i år meddelade norska regeringen att USA skulle betala för stora investeringar vid flygbasen i Rygge som ligger sex mil sydost om Oslo och bara fem mil från gränsen mot Sverige. I Rygge finns det norska flygvapnets ledning. Det är också den norska bas som ligger närmast Östersjön.

Där kommer USA att betala för fyra hangarer för stridsflyg, ett stort lager för militär materiel, ammunitionsförråd, förläggningar för personal, ett staket med patrullvägar och andra säkerhetsarrangemang.

Det handlar om en total kostnad på två miljarder norska kronor, ungefär lika mycket i svenska pengar. Notan tar Pentagon – och amerikanska skattebetalare. Allt ska vara klart före 2028.

Men det blir inte en permanent amerikansk bas. Nästan allt kommer att överlåtas till det norska försvaret men USA ska fortfarande använda sina investeringar. Byggnaderna kan också nyttjas av andra Natoländer, USA står ”bara” för planerna och notan. Det enda undantaget är lagerhallen som kommer att tillhöra det amerikanska försvaret.

På Sola-basen i västra Norge vill USA, enligt Stavanger Aftenblad, betala för en utbyggnad av start- och landningsbana och öka kapaciteten för att tanka amerikanskt flyg.

Ytterligare två norska försvarsanläggningar kan få infrastruktur som är betald av Pentagon. Det handlar om flygbasen Evenes i närheten av Narvik och flottbasen Ramsund som ligger i samma område. Från Evenes utgår norska flygvapnets patrullering av området vid ryska gränsen och Ramsund är bland annat centrum för de norska ubåtar som opererar i havet nära Ryssland.

Sedan tidigare har USA:s marinkår stora lager – genom avtalet med Norge – i bergrum nära Trondheim. Där finns stridsfordon och utrustning och vapen till amerikanska soldater.

Det kan till exempel handla om att USA vill betala för militära anläggningar i Sverige på samma sätt som man gör i Norge. Men det finns fler skäl.

Pål Jonson berättar att huvudsyftet med ett avtal är att Sverige med kort varsel kan få hjälp av USA om läget skulle bli hotfullt. Men exakt hur den hjälpen kan se är ännu inte klart.

– Stödet skulle till exempel kunna bestå av förhandslagring av försvarsmateriel eller investeringar i infrastruktur. I det här läget är det för tidigt att säga vad utfallet konkret blir men med ett avtal på plats är vi förberedda och kan agera snabbare, säger försvarsministern.

Den svenska regeringen räknar med att avtalet med USA kan vara klart till 2025. Även Finland och Danmark förhandlar just nu med USA om ett avtal.

Robert Dalsjö är vid Totalförvarets forskningsinstitut FOI är expert på amerikansk och europeisk säkerhetspolitik. Han berättar att sedan några år sluter USA separata avtal med vänligt sinnade länder i Europa. Länder som Polen och de tre baltiska staterna har avtal på plats sedan många år. I dag anser USA att man behöver tillfällig närvaro på fler ställen, inte minst i Öst- och Centraleuropa och i länderna i norra Europa.

– USA går också mot ett system med färre stora permanenta baser utomlands och större tonvikt på tillfällig och behovsstyrd närvaro. Det här är något som oftast varmt välkomnats av berörda allierade, som vill ha så mycket amerikansk närvaro som de kan få som skydd mot Ryssland, säger Robert Dalsjö.

Sverige har redan ett så kallat värdlandsavtal med Nato som liknar DCA. Men av olika skäl kan Nato välja att avvakta med att ge hjälp för att, till exempel, Nato inte är direkt angripet. Hjälp från enbart USA kan därför vara lättare att få.

– Separata avtal med USA behövs för handlingsfrihet, kvarnarna i Bryssel och Nato kan tänkas mala rätt långsamt i en kris, säger Robert Dalsjö.

Ett direktavtal med USA gör också att andra länder inom Nato inte kan fördröja ett ingripande efter samma mönster som Turkiet nu blockerar Sveriges Natoansökan.

– Det är därför som det här gör det lättare och smidigare för USA att förstärka här, antingen i en kris eller för en övning, och det ligger i Sveriges intresse, säger Robert Dalsjö.