Slut på den äldre typen av IP-adresser i Europa

IPv4 eller Internet Protocol version 4 är version fyra av internetprotokollet (IP). IPv4 var den första versionen som fick stor spridning och är idag den version som Internet i huvudsak baseras på. En IP-adress i IPv4 består av 32 bitar och begränsar protokollet till 4 294 967 296 unika adresser, av vilka flera är reserverade för speciella ändamål som exempelvis multicast och lokala nät. IPv6 har utvecklats som en möjlig efterföljare till IPv4, huvudsakligen beroende på att det begränsade utrymmet av lediga IP-adresser i IPv4. Tekniker som Network Address Translation och Port Address Translation har minskat behovet av nya adresser och därmed införandet av ett nytt protokoll. Efterfrågade funktioner som finns i IPv6, som exempelvis IPSec, har portats till IPv4 vilket ytterligare minskat behovet av ett nytt protokoll.

Internet Protocol version 6 (IPv6) är version sex av internetprotokollet (IP). Enligt OSI-modellen arbetar IPv6 i nätverksskiktet. I slutet av 2018 använder knappt 7 % IPv6 i Sverige. Protokollet är avsett att ta över efter IPv4. Det fanns även ett IPv5 som dock inte var en efterföljare till IPv4 utan snarare ett experimentellt protokoll avsett för flödande protokoll, gjort för att stödja ljud- video- och röstkommunikation.