Högerns triangeldrama – vem vill regera med vem?

Kristdemokraterna vill varken ha med Liberalerna eller Sverigedemokraterna i en eventuell borgerlig regering efter valet. Det gjorde partiledare Ebba Busch klart i en intervju med DI. Orsaken är att partierna inte drar jämnt.

– Det faktum att vi har den här realiteten mellan L och SD är ännu en faktor till att vi fortsätter att hålla i vår linje om att det bästa vore att ha en KD- och M-regering som har budgetsamarbete med Sverigedemokraterna och numera också ser ut att kunna ha det med Liberalerna.

Det vore helt enkelt lättare för KD och M att i en regering fungera som ”medlare” mellan L och SD som skiljer sig mest åt i GAL-TAN-dimensionen av politiken, alltså i värdegrundsbaserade frågor som integration och invandring. Det menar Mikael Gilljam, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, vars forskning handlar till stor del om val och regeringsbildning.

Skulle L sitta med i regeringen skulle partiet kunna ställa krav som gör det svårare att få till samarbete med SD i vissa frågor, och skulle både SD och L ingå i en regeringen skulle konflikterna inom den troligen bli många.

Nej, det finns inte på kartan att L viker ner sig, tror statsvetaren Mikael Gilljam.

– Jag tror att den här frågan har blivit lite bortglömd för alla har tänkt att Liberalerna ändå inte kommer in, säger han till Omni.

Men när L nu seglat upp i opinionen har frågan plötsligt blivit aktuell igen. Vissa drar parallellen till Vänsterpartiet som en ”dörrmatta” för Socialdemokraterna, men Gilljam tror att Moderaterna kommer att ha svårt att använda samma argument mot L som S gör för att utestänga V. Skillnaden är att V är en ytterlighet – längst ut på vänsterkanten – medan L står i mitten.

Liberalerna är inte nöjda KD:s besked och partiledare Johan Pehrson säger till Expressen att han är övertygad om att Busch kommer att ”inse orimligheten” i att stänga ute L. Han argumenterar för att partiet är en förutsättning för en borgerlig regering efter valet.

M-ledaren Ulf Kristersson har inte velat stänga dörren för L, men den är inte vidöppen heller.

– Jag tänker inte ta ställning till det just nu. De är med i samarbetet nu, och det fungerar bra, sa han i SVT:s partiledardebatt i maj.

Då bedyrade han också flera gånger att det finns fyra partier på ”hans sida” i politiken och att de är överens i många sakfrågor. Däremot har han flera gånger poängterat att han inte vill regera med SD – partiet ska bara vara en samarbetspartner. M-ledarens enda självklara regeringspartner är därmed KD.

Busch säger till DI att hon inte ”hör några krav från Sverigedemokraterna om att de ska sitta i en regering”. Även Mikael Gilljam tror att SD kommer att ”sitta still i båten” och inte kräva regeringsplats – men ställa krav på politiken. En strategi som gett frukt i till exempel budgetsamarbetet med KD och M.

Men hoppet om att Busch och Kristersson ska ge med sig verkar inte ha sinat hos SD-företrädarna själva.

– Jag får hoppas att det är något de säger före valet och inte efter, säger partisekreterare Richard Jomshof i en intervju med TT inför partiets landsdagar i november ifjol.

Han säger att SD kommer att kräva inflytande i förhållande till partiets storlek och mandat och att målet är att sitta i regering. Samarbeten om till exempel budgeten ser partiet som ett steg på vägen i den riktningen.

Även om Centerpartiet inte velat välja statsministerkandidat eller politiskt block inför valet så räknar många bedömare in den forna alliansmedlemmen i det rödgröna alternativet nu. Orsaken? Sverigedemokraterna.

Centern och Annie Lööf har otaliga gånger befäst sin röda linje: Samarbete med SD. Den faktorn vägde uppenbart tyngst i och med att partiet lämnade Ulf Kristersson som statsministerkandidat för januariavtalet med Stefan Löfven (S) efter valet 2018.

– Centerpartiet lurade väljarna förra gången. Nu försöker C göra lite likadant, men om alla opinionsundersökningar hela tiden redovisar två block är det svårt för dem att säga att de inte tagit ställning för vänsterblocket, säger Mikael Gilljam.

Det som skulle kunna ändra på det är ett valresultat som liknar det från 2006 och 2010: Att de fyra forna allianspartierna utan SD blir större än S, MP och V. Det är inte så sannolikt, men i det scenariot tror Gilljam att Lööf kan tänka sig att gå till Kristersson. Men frågan är om hon ens är välkommen.

I nuläget lägger Mikael Gilljam – trots Busch utspel – sina slantar på ett borgerligt regeringsalternativ med Moderaterna, Kristerdemokraterna och Liberalerna. Han säger att L inte kommer ha någon anledning att vika sig, men han påpekar också att mycket kan hända innan valet och att inget är skrivet i sten.