”Fel att visa kärlek till Paris men inte Beirut?”
Efter terrordåden i Paris spreds snabbt en våg av sorg för offren, tankar till de anhöriga och kärleksförklaringar riktade till den franska huvudstaden i sociala medier. Berömda monument världen över lystes upp i trikolorens färger och världsledare tog alla avstånd från våldet.
Strax därefter började en rad privatpersoner och debattörer ifrågasätta varför inte de 40 offren för bomberna i Beirut dagen innan Parisdåden fick samma uppmärksamhet.
I ett inlägg på kultursajten Flavorwire uttrycker skribenten Tom Hawking förståelse över reaktionerna. Eurocentrismen i Västmedia är viktig att diskutera, menar han, men samtidigt måste vi förstå bakomliggande faktorer som kulturell och geografisk närhet.
”All människoliv har lika värde. Men om vi sörjde på det sättet, skulle vi antingen bli galna eller upphöra att bry oss om döden”, skriver Hawking, som manar till mer eftertanke – och mindre skam – i samtalen om Paris och Beirut på sociala medier.
Han får medhåll av psykologen Per Calleberg.
– Det är inte lätt att tänka förståelseinriktat när man blir känslomässigt engagerad. De som kritiserar franska flaggan kanske tolkar det som att man värderar det ena högre än det andra, vilket inte alls behöver vara avsikten. Att sätta upp franska flaggan kan vara en maggropsreaktion, säger han till nyhetssajten KIT.
