Recension: ”Som om han vill demontera Larssons bygge”
”Varför väcker David Lagercrantz så starka känslor?”, undrar GP:s Ingrid Bosseldal, som har läst Lagercrantz uppföljare till Stieg Larssons Millennium-triologi. Hon vänder sig mot mediacirkusen, inte boken som hon upplever står sig med igenkännbar bladvändarmotor.
Även Aftonbladets Carsten Palmaer och DN:s Johan Svedjedal ser hur arvtagaren behandlar Larssons universum respektfullt – om än med Akilleshäl.
Vassast kritiker återfinns i Expressens Jens Liljestrand som ser en blek kopia i Lagercrantz Salander-roman. ”När Lagercrantz ska försöka få i gång hela raffelmaskineriet med Lisbeth Salander, pistoler, skurkar, poliser och hårdkokta oneliners, visar det sig omöjligt för honom att skapa någonting som liknar spänning”, skriver han.
”Trots sina uppenbara brister som stilist var Stieg Larsson – det ser vi nu tydligt – omöjlig att ens komma i närheten av att imitera”, skriver han.
Sydsvenskans recensent Stig Hansén står kluven inför om Lagercrantz bok är bra eller inte. Språkligen ja men i samhällsfrågorna känns det pliktskyldigt, menar han. ”Det är som om han helst av allt vill demontera Larssons bygge utan att ha verktygen till det”, skriver Hansén.
