Kanada tappar en tredjedel av oljeproduktionen

Force majeure [fɔʂ maˈɧœ̞ːr] (franska: 'övermakt') är en juridisk term för övermäktiga eller obemästerliga krafter, oväntade eller oförutsägbara händelser och effekter som inte kan hanteras på sedvanligt vis, eller "Guds hand", vilka förhindrar någon att göra vad den föresatt sig eller förbundit sig till, i synnerhet vad som ankommer någon att göra enligt rättsligt bindande avtal. Rättshistoriskt kommer rättsbegrepept från den romerska rättens vis major, och har i sin franska tappning sitt upphov i Code Napoléon. Det motsvarar i någon mening det från svensk rättshistoria kända uttrycket högre hand, som internationellt kallas act of God, caso fortuito, höhere Gewalt, med mera. Force majeure används i synnerhet inom avtalsrätten för situationer eller tillfällen bortom kontroll när ena kontraktpartens förpliktelser inte är möjliga att fullfölja och det därför är legitimt att inte göra så trots att kontraktsbrott i annat fall vore olagligt, olämpligt eller omöjligt. När parter ingår avtal med varandra brukar det därför finnas en force majeure-klausul i kontraktet som definierar vilka händelser som utgör force majeure, förklarar vad som vid sådana tillfällen gäller, och anger vem som bestämmer huruvida det föreligger force majeure eller inte. Med force majeure avses vanligen krig, upplopp, brand, naturkatastrofer (som översvämning, orkan, jordbävning), explosioner, strejk, nya lagar som förbjuder fullföljandet av avtalet, och liknande. I nordisk rätt, och då särskilt finländsk, kan också finnas sociala force majeure såsom sjukdom och arbetslöshet. Det innefattar med andra ord både högre hand (dvs oberoende av mänskliga ingripanden) och situationer som beror på människors (däribland staters och organisationers) ageranden. Termen kan bortsett från inom affärsjuridikens område också användas inom statsrätt och internationell rätt för tillfällen (såsom exempelvis finanskriser) som utgör undantag för staters åligganden, och då principer om nödvändighet gäller (jämför undantagstillstånd och opinio juris sive necessitatis). Uttrycket används inom juridiken, till exempel i sjörätten, vid mål angående ansvar för skada på lasten, för någon oförutsedd händelse, såsom orkan, blixtnedslag eller tät dimma. Det används även vardagligt om hinder som står utom ens makt och som man inte hade kunnat räkna med.

Oljesand, ibland även kallad tjärsand, är en naturlig bitumenfyndighet. Sanden består egentligen av en blandning av sand eller lera, vatten och petroleum-produkten bitumen. Oljesand finns i stora kvantiteter i flera länder i världen men de allra största fyndigheterna finns i Alberta, Kanada och Venezuela. Det är först på senare tid som man har börjat betrakta oljesand som en del av världens oljereserver eftersom man inte förrän nu har teknik för att utvinna användbara petroleumprodukter ur sanden, men även för att priset på råolja har stigit. För att kunna framställa flytande bränsle från oljesand krävs det stora mängder energi för ångning och raffinering. Denna process genererar i sig två till fyra gånger så mycket växthusgaser per fat färdig produkt som den konventionella framställningen från råolja. Om man sedan räknar med förbränningen av den färdiga produkten så genererar framställningen och förbrukningen 10 till 45 procent mer växthusgaser än förbrukningen av motsvarande mängd konventionellt framställt bränsle hade gjort.