Amputationer krigets pris för många: ”Gillade dans”

Krigets pris ser olika ut för alla. Vissa saker – som ett liv – kan aldrig återfås. Inte heller ben eller armar, skriver AP i ett reportage om amputationer.

Nyhetsbyrån har besökt sjukhus i Kyiv och Lviv och talat med flera civila som förlorat kroppsdelar. Olena Viter, 45, är en av dem. Explosionen som tog hennes ben, tog också hennes 14-åriga son Ivans liv. Olenas make Volodymyr begravde sonen, tillsammans med en annan pojke som dödats, under en blombuske i trädgården. De kunde inte ta sig till en kyrkogård på grund av striderna.

Varje dag innebär nya typer av smärtor, såväl fysiska som mentala. Vid sidan om sorgen efter sonen funderar Olena på vilket slags liv hon kan leva i framtiden.

– Jag har inte ännu accepterat mig själv som jag är nu. Jag tyckte verkligen om att dansa. Jag höll på med idrott, säger hon.

AP:s bildjournalist Emilio Morenatti som gjort bildreportaget förlorade själv ett ben när han rapporterade från Afghanistan 2009.

– Jag fascineras av att att jämföra erfarenheter som personer som amputerats har, säger han och förklarar att det oundvikligen uppstår ett kamratskap inom gruppen.

Oksana Balandina, 23, blir buren av sin make Viktor på ett sjukhus i Lviv. Oksana förlorade båda benen och fyra fingrar när en granat exploderade nära hennes hus.

Yana Stepanenko, 11, skadades vid attacken mot tågstationen i Kramatorsk när hon försökte ta sig i säkerhet tillsammans med sin familj.

Sasha Horokhivskyi, 38, tränar på att gå i trappor. Sasha förlorade sitt ben efter att ha skjutits av de egna styrkorna som misstog honom för en spion.

Horokhivskyi får terapi med speglar för att lindra fantomsmärtorna.

Nastia Kuzik, 21, samtalar med sina föräldrar. Hon ska snart transporteras till Tyskland för vård.