Finland har en lång gräns mot Ryssland och kan inte vänta på Sverige. Å andra sidan: en kil i den gemensamma anslutningsprocessen skulle vara en prestigeförlust för Nato.
Det finns argument både för och emot att Finland ska gå före Sverige in i Nato.
Frågan har blivit allt mer brännande. Efter att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg öppnat för att det inte längre är så viktigt att båda länderna går med samtidigt, talas det nu allt mer om möjligheten.
Omni listar argumenten – för och emot att Finland blir Natoland före Sverige.
”Bara titta på kartan. Det är ganska tydligt vilket av länderna som behöver gå med först”, säger en Nato-diplomat till Financial Times.
Med sin 130 mil långa gräns till Ryssland, EU:s längsta, vore det otänkbart för Finland att inte acceptera erbjudandet att gå med i Nato före Sverige, uppger finska tjänstemän för tidningen.
En majoritet av finländarna uppger att de är redo att gå med i Nato utan Sverige. Enligt en undersökning från det finska opinionsinstitutet Taloustutkimus som publicerades i tidningen Ilta-Sanomat den 2 februari svarade 53 procent att Finland ska gå med utan Sverige.
Teoretiskt kan Finland vänta på att Turkiet och Ungern ska godkänna Sveriges ansökan. Men med en opinion för snabbt medlemskap i Nato blir det svårt för den finska regeringen att inte på egen hand gå vidare med sin egen ansökan, skriver Eric Adamson och den finska säkerhetsexperten Minna Ålander vid The Atlantic Council.
Om alternativet till att Finland går med före Sverige är att varken Finland eller Sverige går med i Nato, så är det bättre även för Sverige att i alla fall Finland går med, enligt det här synsättet.
– Om Sverige inte går med så är det åtminstone bra för oss om Finland går med, för då får vi ett visst skydd, sa Kjell Engelbrekt, professor i statsvetenskap vid Försvarshögskolan, tidigare i vintras till SVT.
Det går att argumentera för att ett Nato-medlemskap i praktiken inte skulle innebära så stor förändring för Sverige. Om man vill kan man dra det argumentet hela vägen tillbaka till 1990-talet när Sverige gick med i EU och Natos Partnerskap för fred.
Men i ett kortare perspektiv så har Sverige fått säkerhetsgarantier från flera av de stora Nato-länderna, som USA och Storbritannien, under ansökningsprocessen.
Men, lyfter många fram, det finns också utmaningar med en sådan väg. Vi återkommer till dem nedan.
De rent militärstrategiska aspekterna av att både Sverige och Finland går med i Nato har lyfts fram från flera håll under hela ansökningsprocessen. De två länderna är den sista pusselbiten för Nato i norra Europa. Ett medlemskap skulle innebära att Östersjön mer eller mindre blir ett Natokontrollerat innanhav.
Med Finland och Sverige i Nato skapas en sammanhängande geostrategisk region från Arktis via Nordsjön och Östersjön, skriver Anna Wieslander, Eric Adamson och Jesper Lehto för The Atlantic Council.
Vid kris eller krig i regionen skulle svenska flygbaser, inte minst på Gotland, bli viktiga. Dessutom utgör Sverige en landlänk från Tyskland via Danmark till Norge och Finland i norr. Göteborgs hamn skulle också bli viktig om tillträdet till Östersjön stängs av för Nato.
En annan aspekt är den rent politiska relationen mellan länderna som är mycket god och där mycket hänger på frågan hur länge Finland egentligen behöver vänta? Handlar det om månader eller år innan Turkiet godkänner Sveriges ansökan?
– Finland har inte råd att förlora eller underminera det ömsesidiga förtroendet med Sverige, sa Matti Pesu, forskare på Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, till SvD i januari.
Han tillade att det ändå inte är omöjligt att Finland tar steget om Sveriges ansökan drar ut på tiden.
Praktiska aspekter tros bli viktiga här. Dels att det är en öppen fråga hur länge Finland skulle vara medlem utan Sverige, men också att det skulle komplicera de bilaterala arrangemangen kring hur man ska integrera Sverige i försvarsplaneringen när Sverige inte ännu är fullvärdig medlem.
Sverige och Finland är de två kanske bäst lämpade kandidaterna på länge som sökt om medlemskap i Nato. Det finns bedömare som lyfter fram att det helt enkelt skulle se illa ut, för Nato och för generalsekreteraren Jens Stoltenberg, om alliansen inte lyckades enas om att släppa in dem.
Charly Salonius-Pasternak, expert vid finländska Utrikespolitiska institutet i Helsingfors, sa tidigare i vintras till Yle att det skulle skicka en signal till Ryssland att det genom kontakter till ett medlemsland skulle gå att påverka centrala skeenden inom Nato.
Ett Sverige som på lång sikt inte släpps in i Nato skulle som sagt kunna förhandla fram långtgående avtal med enskilda Natoländer eller grupper av länder inom alliansen. Men det skulle ändå inte vara samma sak, har Magnus Christiansson, universitetslektor i krigsvetenskap vid Försvarshögskolan, sagt i SVT:s Aktuellt.
Han lyfter fram Natos artikel 5, som handlar om att alla länderna lovar att försvara varandra, ytterst med kärnvapen, som central.
– Att svika en bilateral överenskommelse är något annat än att svika artikel 5. Det finns en väsentlig avskräckningsskillnad på sikt.
Försvaret skriver på sin hemsida att om det slutar med Finland blir medlem, men inte Sverige, så bedömer Försvarsmakten att ”förutsättningarna för att försvara landet tillsammans med andra kommer att försämras”.
Enligt försvaret skulle sannolikt både Ryssland och Nato vilja utnyttja svenskt territorium om det blev krig. För Natos del för att försvara Finland och Baltikum. För Rysslands del skulle det handla om att förhindra Nato den möjligheten.
Vissa bedömare lyfter fram att det finns politiska risker med att separera den finska och svenska medlemsprocessen. Minna Ålander och Eric Adamsson lyfter fram att det inte finns någon garanti att Turkiet inte kommer lägga fram en separat lista med krav för att godkänna bara Finland.
FT:s Nordenkorrespondent Richard Milne lyfter fram en annan aspekt. USA vill undvika en ny omgång av kattrakande med Turkiet om politiska eftergifter om den svenska processen skjuts fram.
Ja, Finland delar en lång gräns mot Ryssland med läget där är för tillfället stabilt, argumenterar Minna Ålander och Eric Adamson.
Ryssland är upptagna i Ukraina och har liten kapacitet att hota Finland. Sannolikt kommer det ta flera år för Ryssland att bygga upp sin militära förmåga igen och utgöra ett hot mot Finland, med eller utan Nato-medlemskap. Därför, skriver Ålander och Adamson, skulle det inte vara värt att riskera relationen med Sverige för att trycka på med en ansökan.
Finland har alltid haft en pragmatisk inställning till säkerhetspolitiken. Att Finland var neutralt under kalla kriget och nu har sökt medlemskap i Nato har mer sin grund i praktiska än i ideologiska skäl, skriver Minna Ålander.
Men nu har Finland hamnat i ett läge där det är oklart vad som faktiskt är det pragmatiska alternativet. Att gå med själva eller vänta in Sverige?