Därför flyttar Ryssland bombflyg mot Norden: ”Omöjliga att bygga”

Det handlar om två Tu-160-plan och 14 Tu-95-plan som har placerats på den ryska flygbasen Olenja på Kolahalvön och som syns på satellitbilder från den 7 maj, rapporterar The Barents Observer.

Flygbasen har tidigare bestått av en liten flotta av äldre bombplan av modellen Tu-22M och militära transportflygplan. Men sedan augusti började Ryssland flytta Tu-160-planen hit. Och i oktober kom ytterligare fler plan av modellerna Tu-160 och Tu-95, skriver tidningen.

Att Ryssland flyger med strategiska bombflyg från sina flygbaser längs den arktiska kusten är inget nytt – men hur man använder Olenja i kriget i Ukraina är det unika, säger Katarzyna Zysk, professor vid det norska institutet för försvarsstudier till Omni.

Mycket tyder på att bombflygplanen flyger från flygbasen Olenja för att utföra attacker i Ukraina, skriver The Barents Observer. Under den senaste veckan har en radioobservatör spårat nästintill dagliga flygningar från flygbasen Olenja, både för träningsuppdrag och för att attackera mål i Ukraina, skriver tidningen.

Flygplanen var tidigare stationerade på flygbasen Engels i Saratovregionen i södra Ryssland. Men efter det som misstänks ha varit ukrainska drönarattacker mot Engels har flygbasen Olenja blivit ett skydd för de ryska bombplanen, förklarar Charly Salonius-Pasternak, som är forskningsledare vid Finlands utrikespolitiska institut

– Det är bevis på två saker: att Ukraina har förmåga att slå till på djupet på ett sätt som man kanske inte hade förr. Och två att den ryska generalstaben inte är dumma i huvudet. De jättestora mest strategiska flygplanen är omöjliga att bygga på nytt. Så då gäller det att sätta dem så långt bort som möjligt för att Ukraina inte ska kunna slå till.

Katarzyna Zysk säger att man länge förväntat sig att flygbaserna som finns längs den norra kusten kan användas som ett sätt att skydda de ryska kapaciteterna. Att man nu gör det bekräftar tesen.

Flygbaserna, inte bara Olenja, och flygningar längs rutterna i Arktis är också en fortsatt viktig del i kärnvapenavskräckningen.

– Sedan 2007 har Ryssland återigen flugit längs de gamla kalla krigs-rutterna för att visa att Ryssland har en trovärdig kapacitet att angripa. Det är en del av deras kärnvapenstrategi.

Det handlar om att signalera att man har en fungerande kärnvapenbaserad triad, av luft, havs- och landkapacitet, konstaterar hon.

Men att det skulle vara ett direkt hot mot Finland eller Norge eller något av de nordiska länderna är helt ologiskt, säger Charly Salonius-Pasternak.

– Det här har allt med Ukraina att göra. Här vill jag betona att det inte finns någon logik att man skickar så här sårbara system ännu närmre Finland utan det handlar om att skydda dem från ukrainska attacker.

Arktis har blivit allt mer säkerhetspolitiskt intressant de senaste åren och flera länder rustar i norr. När isarna smälter blir området mer tillgängligt och många ser möjligheten att utvinna olja och gas och jordmetaller.

De som har kommit längst är Ryssland. Det var först 2014 och efter annekteringen av Krym som Nato gradvis drog öronen åt sig och insåg att man måste stärka försvaret och avskräckningen särskilt i den europeiska delen av Arktis för att balansera den ryska aktiviteten och hotet den utgör mot Nato och Europa, förklarar Katarzyna Zysk.

Strategiskt har Arktis varit viktig för Rysslands militära roll och kärnvapenstrategin men man har också haft ekonomiska intressen, säger hon.

– Det har inte gått så väldigt bra. Annekteringen av Krym och de internationella sanktioner som följde gjorde det svårare för Ryssland att utveckla dessa.

Ytterligare en aspekt av det är att det spelar en symboliskt viktig roll för Rysslands stormaktsambition, nationell identitet och en källa till stolthet. Den lämpar sig väl till att visa sin militära makt – både för en inrikes och utrikes publik – att kunna visa att man behärskar området, säger Zysk.

Ryssland lider stora motgångar i Ukraina – trots det tycks man fortfarande satsa i norr. I december rapporterade CNN att Ryssland var nere på 20–25 procent av den ursprungliga markstyrkan i Arktis. Uppgiften kom från en högt uppsatt underrättelsetjänsteman som dock konstaterade att den ryska marina delen inte tycktes ha påverkats av kriget.

Då konstaterade också Jens Stoltenberg att det sker ”en betydande rysk militär upprustning i de norra delarna” och att Arktis strategiska betydelse fortsatt är viktig: Den kortaste vägen från Ryssland till Nordamerika går över Nordpolen. Sedan dess har försvarsalliansen fördubblat sin närvaro i området, bland annat på grund av oro för sabotage mot den norska gas- och oljeinfrastrukturen där.

Under lång tid har Ryssland försökt upprätthålla idén om att Arktis är separat från andra områden. Väst har i stort gått med på detta och undvikt att militarisera området – samtidigt som Ryssland har fortsatt att satsa, menar Charly Salonius-Pasternak.

Nu tror han att synen på Arktis från väst har förändrats.

– Man inser att om man låter det fortsätta så här så blir Arktis på sätt och vis en skyddspunkt för Ryssland – inte bara för ukrainska attacker – utan också i det långa loppet.