”Såldes” som vikingaslav – anmäler teatergrupp

Fotevikens Museum är ett arkeologiskt friluftsmuseum beläget i sydvästra Skåne. Historien bakom museet startade i början av 1980-talet. Då undersöktes fem sänkta vikingaskepp i den undervattensspärr som finns i mynningen av Foteviken där denna når ut i Höllviken. En marinarkeologisk förening SVEG bildades och denna förening påbörjade ett systematiskt sökande efter maritima lämningar runt Falsterbohalvön. Även om vrak och andra marinarkeologiska företeelser sedan länge var skyddade i fornminneslagen, efterhölls inte dessa lagar. Myndigheternas intresse för kulturarvet under vatten var minst sagt ljummet, om inte näst intill obefintligt. SVEG var därför först med att bygga upp den viktiga marinarkeologiska verksamheten i Skåne.

Vikingar, från fornnordiska víkingar, var sjökrigare eller sjörövare från i huvudsak nuvarande Norden, som deltog i båtburna plundringar och krigståg i Europa och Västra Asien från 793 fram till 1100-talet, det vill säga under den yngre järnålderns sista period, som också kallas vikingatiden. Vikingarna bedrev också omfattande handel. Sedan nationalromantiken på 1800-talet har begreppet vikingar utvidgats så att det ofta syftar på alla skandinaver som levde under vikingatiden, varför termen ibland felaktigt används för andra aktiviteter. Ett mer sammanfattande begrepp för dåtidens nordbor är annars nordmän. I de isländska sagorna sammanfattades de nordiska folken ofta genom det gemensamma språket, så att exempelvis "menn á danska tungu" ("dansktalande män") och liknande användes som övergripande term för alla skandinaver. Alternativt användes geografin som utgångspunkt, och varvid nordborna kopplades till termen "Nordlanden" som i sin tur avsåg det område som beboddes av människor som talade "dansk tunga".