”Ida Engvolls sommarprat är nästintill obegripligt”
Skådespelaren Ida Engvolls sommarprat är ett brandtal om potatisodling och bondförnuft, något ”pappor som har dyster blick och drömmer om ett liv i skogen kommer att älska”, skriver Aftonbladets Ida Söderberg.
Expressens Anna Gullbergs kinder blossar till av den starka sinnlighet som färgar sommarpratet, där Hälsingland löper som en röd tråd mellan livespelad folkmusik och socialdemokratisk arbetarnostalgi.
Även Viktor Andersson har fångats av sommarpratet, vars starkaste sida han i DN beskriver som ”en påminnelse om att det finns andra rikedomar här i livet än de monetära”.
Han lyfter även språket som ”en ren njutning för öron förgiftade av pladder”. Men stilen verkar inte bita på alla. I Göteborgs-Posten går det att läsa en förvirrad Nina Morby:
”Efter en och en halv timme förstår jag fortfarande inte vad Ida Engvolls budskap är, eller vad hennes sommarprat handlar om”, skriver hon och vänder sig mot det hon kallar ”ett illa dolt förakt” mot stockholmare.
