Betlehem Isaaks sommarprat kan bli årets mest minnesvärda, skriver Dagens Nyheters Per Svensson i en recension.

Han menar att hon på ett osökt och intelligent sätt knyter samman sin egen historia och den svenska rasismen i programmet.

GP:s recensent Jonathan Bengtsson skriver att Isaak avtäcker flera grafiska, helt horribla förstahandsupplevelser av rasism.

”Ofta under dessa nittio minuter träffar Betlehem Isaak en lite högfärdig, ibland nästan helig ton. Hennes sommarprat är fritt från tvivel och fullt av definitiva sanningar”, skriver han i recensionen.

Den fängslade svenske journalisten Dawit Isaak lever, bekräftar hans dotter Betlehem Isaak i sitt Sommar i P1.

– Ja, min pappa lever. Och kanske tänker du, hur vet du det? Det är här den tysta diplomatin kommer in. Jag kan och får inte säga mer, säger hon i programmet.

Dotterns kommentar går i linje med de uppgifter från stödkommittén Free Dawit från i helgen om att Isaak, som suttit i i fängelse i Eritrea sedan 2001, fortfarande är vid liv.

Robin Söderlings ”Sommar i P1” ger en kuslig inblick i den psykiska ohälsa som kan döljas bakom en framgångsrik idrottskarriär, skriver Rickard Persson i Dagens Nyheter.

GP:s Jonathan Bengtsson skriver att programmet till en början påminner om de flesta ”Sommar” med elitidrottare. Men Söderling ”pressar sig igenom” klyschorna och när han kommer fram till sina erfarenheter av psykisk ohälsa börjar programmet ”stråla av en tät, tragisk och helt omslutande energi”, menar Bengtsson.

”Visst kan dessa nittio minuter bitvis vara tålamodsprövande. Men ibland är också Robin Söderlings berättelse helt ohygglig, på ett mycket bra vis”, skriver han.

I dagens ”Sommar i P1” berättar Robin Söderling, tidigare världsfyra i tennis, hur psykisk ohälsa innebar ett abrupt slut på hans karriär.

Efter att ha vunnit Swedish Open i Båstad 2011 föll han ned i en ”bottenlös svart avgrund utan syre". Vid ett tillfälle när han var ”mer sansad än normalt” upptäckte Söderling i sin sökhistorik att han sökt på olika tillvägagångssätt att begå självmord.

–Jag minns inte ens att jag tänkt tanken, men tydligen hade jag varit där och vänt. Jag hade aldrig någonsin velat dö, men allt var bättre än detta liv som var en skenande färd ner i ett ändlöst, brinnande inferno, säger Söderling i programmet.

Skådespelerskan Hedda Stiernstedt, bland annat känd från SVT:s ”Vår tid är nu”, är ovanligt detaljrik när hon berättar om sin uppväxt, skriver GP:s Jonathan Bengtsson.

”Den 32-åriga skådespelaren ritar upp en kontinent som hon inte har besökt på över två decennier. Ändå känns avståndet hit obetydligt, som att kliva över en kökströskel”, skriver Bengtsson som anser att programmet är ”ganska släpigt” men att Stiernstedts manus och framförande motiverar detta.

Aftonbladets Oisin Cantwell menar att Stiernstedts uppväxt med skolgårdsintriger, tjuvrökning och jazzkunniga föräldrar är en ”barndom av det slag som skådespelare ju tenderar att ha bakom sig” men att programmets styrka är att hon ”varken gör sig större eller mindre än hon är”.

”Det är fint och drivet berättat med roliga iakttagelser och träffsäkra detaljer”, skriver DN:s Nicholas Wennö.

I sitt Sommar i P1 pratar skådespelaren Hedda Stiernstedt bland annat om när hon utan körkort gasade i 190 kilometer i timmen i en australisk öken.

– Plötsligt dyker det upp en vägkontroll mitt i ingenstans. Jag tror först att jag hallucinerar, säger Stiernstedt som betonar att man inte bör köra bil utan körkort.

Till Aftonbladet säger hon att en tanke med programmet är att lyssnarna ska få en djupare förståelse för vem den annars ”ganska så privata” Stiernstedt är.

Ett annat ämne i programmet är hennes ”stökiga tonårstid”.

Den norska dirigenten Cathrine Winnes tar i sitt sommarprat upp hur hon hittar en bortglömd men förgiftad musikskatt, skriver DN:s Maria Schottenius som menar att berättelsen ger programmet en nerv.

”Cathrine Winnes komponerar sitt Sommar omsorgsfullt, talar entusiastiskt med charmig norsk brytning, spelar mest klassisk musik och vinnlägger sig om att vi ska höra och känna vad musikens makt innebär, på gott och ont”, skriver hon i sin recension.

Även GP:s recensent Carl Magnus Juliusson är imponerad och skriver att programmet är charmigt och pedagogiskt.

”Winnes har ett strålande sätt att introducera till klassisk musik och musikhistoria. Det är så här man gör!”, skriver han i sin recension.

Therese Lindgrens historia är som klippt och skuren för formatet i Sommar i P1, menar Greta Thurfjell i en recension i DN.

Hon skriver att Therese Lindgren vägrar sluta prata om psykiska ohälsa – och konstaterar att detta kan betyda allt för en ung tjej i nöd.

GP:s recensent Caroline Widenheim menar att Therese Lindgren är en skicklig berättare, som kan levandegöra sin historia av psykisk ohälsa.

”Men något skaver när allt fler influencers fångar likes med ångest”, skriver hon i recensionen.

SvD:s Josefin Holmström menar att Lindgren berättar om sina problem på ett öppet och ärligt sätt.

”Therese Lindgren arbetar fortfarande med sitt psykiska mående, och att hon vägrar skämmas för det hedrar henne”, skriver hon.

Youtubeprofilen Therese Lindgren berättar i sitt sommarprat om sina erfarenheter av psykisk ohälsa. Hon radar upp diagnoser som paniksyndrom, generaliserat ångestsyndrom och posttraumatiskt stressyndrom.

Hon berättar också om när psykologen beskriver hur en ung kvinna vaknat av att hon blir utsatt för en våldtäkt av en vän. Lindgren upplevde det som att hennes hjärta gick sönder: ”Jag ville ta hand om henne”. Så påminde psykologen henne om att det var hon som hade utsatts.

– Hur kommer det sig att det är så lätt att älska andra, men så svårt att älska sig själv egentligen?

Staffan de Mistura ”delar generöst med sig av sina insikter och erfarenheter av sitt hantverk”, skriver DN:s Michael Winiarski i en recension av den svensk-italienske fredsmäklarens sommarprat.

Winiarski gläds framför allt åt de Misturas handfasta diplomattips.

”Vi får höra en underbar historia hur det gick till när Putin vid ett toppmöte försökte få Staffan de Mistura ur balans genom att sikta på hans privatliv. Och hur den svenske diplomaten vred sig ur greppet”, skriver Winiarski.

GP:s Carl Magnus Juliusson skriver att låtarna i programmet – från ”What the world needs now is love” till ”Imagine” och ”What a wonderful world” – egentligen är ganska uttjatade men ändå funkar bra ihop med innehållet.

”Även om de är uttjatade säger de ju fortfarande något fint och viktigt. Det är ett gott motgift mot hopplöshet och cynism som det annars inte svämmar över av i dag.”