”Alakoskis bok är som en föreläsning på ABF-huset”

Den andra delen av Susanna Alakoskis kvartett om finska migrantkvinnor, ”Londonflickan”, faller inte recensenterna på läppen. Romanen utspelar sig på 1950-talet och handlar återigen om Hilda och dottern Greta. Greta frigör sig från fabriken i Finland och söker sig till Stockholm och London.

SvD:s Therese Eriksson tycker att Alakoski blir för föreläsande i sina anspråk på att skriva en storslagen 1900-talsskildring.

”Mindre av litterär upplevelse, mer som en seminariekväll på ABF”, skriver hon.

Liknande tankar har Dagens Nyheters recensent Kristina Lindquist. Alakoski är inte lika angelägen om att skryta med sin research som i den första boken ”Bomullsängeln”, men har ändå en tendens att förklara för mycket, skriver Lindquist.

”Det är också som att författaren inte riktigt litar på sina läsare, och hela tiden måste lägga till det vi redan sett mellan raderna.”

Sydsvenskans Malin Krutmeijer är desto mer positiv.

”Texten dånar, sjunger och viskar av lust när Susanna Alakoski gestaltar åtrå, bildning och politisk kamp. Det är det bästa jag har läst av henne.”