Analys: IEA och Opec har helt olika syn på 2018

Internationella energirådet, engelska International Energy Agency, oftast förkortat till IEA, grundades 1974 efter en större oljekris året innan. Organisationen är ett fristående organ inom OECD och huvudmålen är att minska samhällets beroende på olja. IEA fungerar som politisk rådgivare till sina medlemsstater, men arbetar idag även mot länder utanför OECD:s krets, som Kina, Indien och Ryssland, vilka ses som strategiskt viktiga samarbetspartners i energifrågor. Energirådets mandat har utvidgats från satsning på försörjningstrygghet och beredskapslagring av olja till att inrikta sig på aktuella frågor för en sund energipolitik: Energisäkerhet, ekonomisk utveckling och miljöskydd. Den senare har svängt från tonvikt på rena bränslen och reningsteknik till fokus på att begränsa klimatförändringarna. IEA har en bred roll i att främja och utveckla alternativa energikällor (inbegripet förnybar energi), rationell energipolitik, och multinationellt energitekniksamarbete. IEA:s medlemsländer är skyldiga att upprätthålla totala oljelagersnivåer som motsvarar minst 90 dagar av föregående års nettoimport. I slutet av juli 2009 hade IEA:s medlemsländer ett sammantaget lager på nästan 4,3 miljarder fat (680 miljoner m3) olja. Vid en ny oljekris skall organisationen fördela olja mellan de olika medlemsländerna. IEA bedriver sin verksamhet vid ett sekretariat i Paris, men framför allt inom fler än 40 Tekniksamarbeten (Technology Collaboration Programmes), där deltagandet är frivilligt. Sverige, som är medlem sedan grundandet, är mycket aktiva i IEA-samarbetet och deltar i 24 av totalt 41 Tekniksamarbeten.

Organization of Petroleum Exporting Countries, vanligtvis förkortat OPEC, är en internationell organisation bestående av de tretton länderna Algeriet, Angola, Ecuador, Förenade arabemiraten, Indonesien, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, och Venezuela. Organisationen har sitt högkvarter i Wien, Österrike sedan 1965, och står som värd för regelbundna möten mellan medlemsländernas oljeministrar. Enligt Opecs stadgar är dess huvudsakliga mål att koordinera och förena medlemsländernas oljepolitik. Därmed kan oljemarknaden stabiliseras så att konsumenterna får en regelbunden tillgång av olja, samtidigt som producenterna får en jämn inkomst och de som investerar i oljeindustrin får en rättvis avkastning.