Avhoppade diplomatens skildring: Därför säger ingen emot Putin

Den diplomatiska världen är så klart en delvis stängd sådan. Men genom Boris Bondarevs text i Foreign Affairs får vi en sällsynt inblick i hur organisationen i det ryska utrikesdepartementet fungerar.

Bondarev är kritisk mot det ryska agerandet och har efter invasionen av Ukraina brutit med ryska UD.

Kulturen han beskriver efter två decennier i organisationen kan sammanfattas som: ”Du gör vad du blir tillsagd”. Eller en obestridd respekt för sina ledare.

När Bondarev jobbade på ambassaden i Kambodja 2002 fick han inte ens rätta stavfel i de budskap som skulle föras från Kreml till lokala myndigheter. ”Gör inte det!” fick han höra från sin överordnade kollega: ”Vi har fått texten direkt från Moskva – de vet bättre”.

I interaktionen med andra stater ägnades allt mer tid åt att attackera USA och dess allierade. Upptrappningen märkte han också i de förslag som de diplomatiska delegationerna förväntades lägga fram i möten med exempelvis USA. Till exempel att Nato skulle stänga dörren för nya medlemmar – för gott. Både han och hans kollegor förbluffades under kafferasterna, men fick till slut veta: Kraven kom direkt från Kreml. De skulle därför inte ifrågasättas.

Bondarev lyfter flera aspekter i Foregin Affairs. Bland annat att president Vladimir Putin är omgiven av ja-sägare och att bilden som den ryska propagandan sprider är djupt rotad – även i diplomater.

Resonemanget förstärker den bild som redan i början av kriget målades upp om Putins inre krets. Både Vita huset och EU presenterade uppgifter om att hans ”yes men” gav honom förskönade uppgifter om läget på marken.

Den inhemska oppositionen driver samma tes. Vladimir Milov, tidigare energiminister och rådgivare till Aleksej Navalnyj, menar att Putin med tiden ersatt alla ”någorlunda självständiga, eller inflytelserika” regeringsmedlemmar med teknokrater. Det säger han i en nylig intervju med sajten Desk Russie, som bevakar Ryssland och forna Sovjet från Frankrike.

– Det är trenden. Putin har gjort sig av med alla som ens indirekt kan likna en potentiell utmanare, säger Milov, som beskrivs som Rysslands ledande oppositionspolitiker.

Eftersom Putins maktbygge går ut på att alla runt honom är i beroendeställning är det svårt för någon att försöka flytta på honom. Men risken ökar om den opportunistiska eliten börjar se honom som ett hot mot deras egen makt, skriver Washington Post.

– Ju fler som är beroende av honom, ju mäktigare tror han att han är, men i dessa tider är det uppenbart att systemet är dysfunktionellt, säger Andrew S Weiss på Washingtonbaserade tankesmedjan Carnegie Endowment for International Peace till tidningen.

I varje fall inte utåt, hävdar avhoppade diplomaten Boris Bondarev. Men han kunde ana hur vissa kollegor förfasades i takt med en upptrappad, mer krigsförande retorik från UD, som började i och med Rysslands annektering av Krym 2014. Men han skriver också att många tycktes nöjda med att ”omfamna Kremls lögner” – och de kunde rättfärdiga sitt agerande med att de ”bara följde order”.

När Ryssland sedan gick in i Ukraina i februari utropade vissa kollegor: ”Äntligen!”. Men i takt med att ukrainarna visade på hårt motstånd blev retoriken på departementet ”dystrare, men inte mindre krigsförande”, skriver Bondarev. Många av de kollegor han brukat se på som ”rimliga och smarta” gav upp och frågade sig vad de egentligen kunde göra för skillnad. Andra erkände ”galenskapen” i privata samtal, men det speglades, enligt honom, inte i deras arbete.

När han månaderna innan han slutade gick genom korridorerna noterade han att vissa lät rysk propaganda ljuda från tv-apparaterna på sina arbetsrum hela dagarna. ”Som att de försökte indoktrinera sig själva.”

”Det är början på slutet.” När invasionen av Ukraina var ett faktum bestämde sig Boris Bondarev att lämna sin roll som rådgivare för den ryska permanenta FN-delegationen i Genève. Han gav därmed också upp möjligheten att bo i Ryssland. Det tog tre månader för hans hustru att få med sig deras husdjur från Moskva och anlända i Europa. Sedan lämnade han in sin avskedsansökan.

Han skriver i Foreign Affairs att kanske ett par dussin diplomater lämnat departementet efter invasionen, men att han är den enda som offentligt brutit med Moskva.

Kreml har efter hans artikel avfärdat honom som en medarbetare av låg betydelse. När Reuters frågar jämför en talesperson för ryska UD, Maria Zacharova, honom med Andrej Vlasov – en ökänd sovjetisk krigsherre som gick över till nazisterna 1942.

– Jag skulle säga att han är på en helt annan skala, säger hon enligt nyhetsbyrån.

Även andra högprofilerade ryssar har klippt banden med Moskva sedan invasionen. Till exempel flera journalister som jobbat i statlig media, alltså med propagandan. Det blev exempelvis uppmärksammat när Zhanna Agalakova, tidigare Europakorrespondent på statliga tv-kanalen Channel One, sa upp sig i mars och fördömde den ryska propagandan om kriget.