”Bar laget – hon förtjänade att uppmärksammas mer”

OS-guldmedaljören Frida Hansdotter fick många gånger inte den uppskattning hon förtjänade under sin aktiva karriär, skriver Anders Lindblad i en krönika i SvD. Han har framför allt imponerats av hennes mod och tålamod.

”Hon var aldrig den där supertalangen, likt Anja Pärson, Pernilla Wiberg eller Ingemar Stenmark, utan har tack vare hård träning, disciplin och nyfikenhet tagit sig till toppen. Sakta men säkert”, skriver Lindblad.

Sportbladets reporter Malin Wahlberg tycker att beskedet var relativt väntat med tanke på att det inte är något mästerskap nästa säsong. Samtidigt konstaterar hon att 33-åringens pensionering är ett tungt avbräck för det svenska laget.

– Det är ju Hansdotter som har burit det här laget i många, många år nu, säger Wahlberg i Sportbladet tv.

TACK FÖR MIG!

Efter 15 år i Världscupen är det dags för mig att säga hejdå. Jag har rest världen över tack vare skidåkningen, pushat mig själv till gränser jag inte visste fanns, nått höjder jag knappt kunnat drömma om, träffat fantastiska personer längs vägens gång. Det har varit en helt fantastisk resa och skidåkningen har gett mig så otroligt mycket!

Det är såklart med lite vemod jag tackar för mig - jag älskar min skidåkning och att testa mina gränser för att se hur långt jag kan nå har alltid sporrat mig och varit det jag älskat.

OS i Pyeongchang och VM på hemmaplan har varit mina stora mål de senaste säsongerna och jag har då inte velat fundera så mycket på tiden som kommer efter. All energi och fokus har legat på min uppgift att lyckas med mina mål. Men den här säsongen har jag inte känt samma hunger och driv som tidigare, det har omedvetet smugit sig på under säsongens gång. På något underligt skönt vis känner jag mig nöjd. Jag är väl medveten om vad som behövs genomföras för att nå höga mål och hur mycket tid jag har lagt ner de senaste åren på att vara en av världens bästa skidåkare. För att slåss om segrar behöver jag vara beredd att ge 120% och lite till. När jag säger det till mig själv känner jag inifrån att det här är rätt beslut. Jag har kommit till en punkt där jag känner mig glad, nöjd, stolt men framför allt klar.

Jag har fightas i den absoluta världstoppen de senaste 7 åren, har hittills tagit 35 pallplatser, 3 individuella VM medaljer + två lag och 1 OS guld. Det är inget jag lagt sådan stor vikt i tidigare för jag har alltid haft nya mål i sikte :) men nu när jag summerar min karriär kan jag inte annat än vara stolt över vad jag åstadkommit!!

Och på tal om åstadkommit så hade jag aldrig tagit mig så långt utan ett fantastiskt stöd från hela teamet runt omkring mig och min underbara familj. Alla mina lagkamrater jag haft genom åren som gjort att 200 resdagar om året känns som ett privilegium mer än börda. Tack till alla er!

Min passion för skidåkning kommer alltid finnas där och vara en stor del i mitt liv! Och som den tävlingsmänniska jag är så kommer jag mest av allt sakna adrenalinet och pirret på start inför ett stort mästerskap!

Nu ska jag njuta av mina sista två tävlingshelger, först Spindleruv Mlyn i Tjeckien nu till helgen och sedan finalen i Andorra!

Stor kram Frida