Centerpartist vill flytta sportlovet: ”För lite snö”

Sportlovet i Sverige har sitt ursprung i de så kallade bränslelov eller kokslov som infördes av Bränslekommissionen 1940 för att spara på uppvärmningen av skolorna (stenkol och koks var det bränsle som vanligen användes vid denna tid för att elda med i städerna). Ransoneringen under krigsåren 1939–1945 gjorde att uppvärmningskostnaderna drastiskt behövde skäras ned. För att ge de lediga skolungdomarna meningsfull sysselsättning anordnades olika aktiviteter. Ganska snart kom aktiviteterna att fokuseras på friluftsliv i allmänhet och vintersporter i synnerhet; antingen genom sportutövande på hemorten eller genom resor till de svenska fjällen. Inledningsvis hade avsikten varit att barn från storstäderna skulle få möjlighet att uppleva fjällmiljön. Under 1950-talet kom också medicinhygieniska argument som stöd för skolbarnens ledighet under senvintern. På grund av risk för spridning av infektioner under just den tiden på året ansåg företrädare för skolhälsovården det praktiskt att stänga skolorna för en kort tid. Sportlovet var fortfarande vanligast i städerna, men började då även spridas till landsbygden. Det var först i slutet av årtiondet som sportlovet fick sitt genomslag i hela landet.