”Den utan skuld, får sitt namn inristat på lutande tornet i Pisa”

Giorgia Melonis första månader i regeringskvarteret Palazzo Chigi har varit en utdragen smekmånad.

Till och med The Economist ledarsida – som knappast delar ideologisk hemvist med den högernationalistiska italienska premiärministern och som inför valet av henne i höstas, frågade sig om ”Europa behövde oroa sig?”, har medgett att det ”gått över förväntan”.

Men nu stormar det för första gången.

Eller, det blåser i alla fall lite snålt, efter ett reportage från Italiens motsvarighet till Uppdrag Granskning, Report, i tevekanalen RAI 3.

Det är Melonis turistminister och partikollega, Daniela Santanché, som anklagas för fusk med bokföringen och en allmänt vårdslös hantering av sina privata företag.

Det har i sin tur, fått oppositionen att kräva Santanchés avgång.

Ingen italiensk regering har, sedan landet blev republik 1946, överlevt den femåriga mandatperioden – medellivslängden är dryga året.

Fördelen för Meloni är att oppositionen är rejält skadeskjuten, med större egna interna problem att tänka på.

– Allt är i sin ordning, sade nyligen utrikesministern Antonio Tajani, när han fick frågan om turistministerns framtid.

– Den här regeringen kommer att hålla hela vägen ut.

Det återstår att se. Fem år är en evighet i italiensk politik.

Italiens kanske mest omdiskuterade nyhet just nu, är typen av nyhet du hör och ställer dig frågan, kan det här verkligen stämma?

Den handlar om en lärare, som under sina 24 yrkesverksamma år varit frånvarande totalt 20 av dem och nu fått sparken för det – efter en lång juridisk tvist.

När tidningen Corriere della Sera når henne på telefon för att höra hennes version lovar hon att motbevisa ”falskheterna”. Snart. Just nu har hon inte tid. Hon ligger på stranden. Obs, hennes egna ord.

Enligt en del romare havererade sophanteringen här redan på 1700-talet. Sedan dess har den aldrig riktigt hämtat sig. Och det är oftast såhär års som problemen blir som värst.

För någon vecka sedan gick borgmästaren ut och bad om ursäkt för situationen.

Anledningarna till att det är så svårt att få ordning på sophanteringen är flera.

Den första: Roms kommun är enorm och därför svårhanterad. Stadens yta är större än de nio andra största städerna – tillsammans. Dessutom saknas avfallsanläggningar och nu står hoppet till ett nytt sopeldat kraftvärmeverk som kommunen hoppas ska stå klart 2026.

... var allt en Milanokypare kunde få ur sig när den amerikanska influeraren ”The Pasta Queen” bad honom om en cappuccino, till pastan.

Servitörens reaktion har såklart blivit superviral i ett land där de infödda älskar att förklara för utlänningar, regler som ”ingen cappuccino efter lunch” eller ”totalförbud mot att blanda kyckling med pasta”.

Några skulle allra helst se att de reglerna fördes in i brottsbalken jämte det allvarliga brottet att tillsätta grädde i en carbonara.

De mest hårdföra, bland dem den virale kyparen, vill nog till det här lägga en påföljd som åtminstone innebär ett tusenårigt vistelseförbud i alla italienska kök.

Knappt hade askan av den tidigare premiärministern, tidigare ägaren av AC Milan och tidigare mediemogulen Silvio Berlusconi hunnit placeras i hans eget mausoleum innan borgmästare och guvernörer runtom i landet ställde sig i kö för att döpa gator, broar och piazzor efter honom.

Säkert något Sig. Berlusconi – som knappast hatade sig själv – skulle ha uppskattat.

Men frågan är vad han skulle sagt om street art-konstnären Palombos senaste verk på en av Milanos gator, där Berlusconi själv, till synes redan tagit saken i egna händer.

100.000. 100.000. Jag vill nästan skriva det en gång till: 100.000.

Varje dag står runt 100.000 bilar olagligt parkerade på Milanos gator, enligt en genomgång från miljöorganisationen Sai Che Puoi?

Jag har varit i Milano ganska mycket under våren och tvivlar därför inte på sanningshalten i siffran som skulle ge varje svensk parkeringsvakt magsår och andnöd.

Räknar man in de 300.000 lagliga parkeringarna tar stillastående bilar i Milano upp fem miljoner kvadratmeter, 12 gånger ytan av stans största park.

Första samtalsämnet när din milanesiske vän kommer sent till aperitivon?

Såklart, hur svårt det varit att hitta parkering.

Italien har flest världsarvslistade monument i världen. Det är de inte inte stolta över. Därför blir det varje gång någon gör något man inte borde göra med dem, ett väldigt liv.

Senast i raden av oförlåtliga, begångna dumheter är den unge, nyförälskade turisten som ristade in sitt och sin flickväns namn på en vägg på Colosseum i Rom.

Eftersom jag varken är italiensk jurist eller ledarskribent på någon stor stockholmstidning saknar jag rätten att göra några moraliska utfästelser om rätt och fel och påföljder, men nog känns fängelsestraff och livstidsportning från alla italienska historiska monument – som en del kräver – kanske ändå lite i hårdaste laget.

Den utan skuld, får sitt namn inristat på lutande tornet i Pisa.

Fiat, som nyligen släppte bilder på sin nya tvåsitsiga ”Topolino” – en hommage till en av de första små ”stadsbilarna” någonsin – kommunicerade i veckan att bolaget kommer att sluta tillverka bilar i färgskalan grått.

Det här för att ”förkroppsliga den italienska livsstilen och framhäva vikten av färger”, som det hette i ett uttalande.

Huruvida nya Topolino, som både saknar stereo och AC och som kommer att ha en räckvidd på 70 kilometer blir någon färgsprakande försäljningssuccé, återstår att se.

Dess litenhet – 2,4 meter på längden – gör den i alla fall lättparkerad.

Apropå Fiat så var det just en Fiat jag hyrde för en resa i södra Italien nyligen.

På en kameraövervakad parkering i Apulien mitt på dagen glömde jag bort TV4 Nyheternas legendariske fotograf, Claes Isanders enkla, men gyllene ord: ”lämna aldrig något i bilen”.

När jag någon timme senare återvände var passagerarrutan inslagen och mina väskor borta.

Så snälla, har ni vägarna förbi det här fantastiska, motsägelsefulla, ibland dysfunktionella, men alltid galet vackra landet – gör det jag inte gjorde.

Lyssna på de som vet. Och låt inte de jävlarna ta dig.