Domare: Ingen anledning att betala dricks i Sverige

Dricks är en frivillig gåva till vissa arbetare inom servicesektorn (exempelvis serveringspersonal på en restaurang) utöver den ordinarie avgiften eller räkningen. Dessa betalningar och deras storlek varierar beroende på kultur och serviceindustri. Dricks är aldrig påbjuden av lagliga skäl och mängden är upp till den enskilda personen som serverats. Dock kan en utebliven eller liten dricks i vissa sammanhang betraktas som snålhet, ett etikettsbrott, eller oetiskt. I andra kulturer förväntas inte dricksbetalningar och bara erbjudandet av dricks kan tolkas som förolämpande eller nedsättande. I vissa situationer (till exempel dricks till statligt anställda) kan det vara förbjudet att ge dricks, särskilt till Polisen. Dricks är en gammal tradition som har sitt ursprung i att den som förr i tiden fått en tjänst utförd av någon som var fattigare gav en slant till den som gjort jobbet för att personen skulle kunna dricka en skål till ära (eller önskan om god hälsa) för den som hade betjänats. I restauranger brukar dricksen lämnas i form av mynt eller sedlar på bordet efter att notan betalats och eventuell växel mottagits. Alternativt går det ofta att betala dricks med betal- eller kreditkort; då anges drickssumman ett särskilt fält på kontokortskvittot (i Sverige brukar fältet kallas "Extra"). En tumregel kan vara att dricksen ska vara 10 procent av det man betalar. I Sverige är det dock mindre vanligt att betala så mycket i dricks, vanligen avrundar man bara uppåt eller lägger till en mindre summa. Vid kortbetalning blir det ofta ingen dricks alls.